Det Feministiska Manifestet

Jag har många kloka (i regel kvinnliga) vänner som verkligen skyr "feminism" och "genusvetenskap". Så jag vill gärna slå hål på lite myter. Inget av det nämnda handlar om att man som kvinna eller man, pojke eller flicka, inte får vara den man vill vara. Det är precis tvärtom. Självfallet får kvinnor (eller män) som älskar läppstift och röd spets köra den stilen. Självfallet får flickor (eller pojkar) vara prinsessor på maskeraden. Självfallet får män (eller kvinnor) rapa med ölmage framför fotbollen. Självfallet får pojkar (eller flickor) leka riddare. "Sexualisering" handlar såväl om allas rätt till sin sexualitet som allas rätt att slippa reduceras till ett "objekt". Det handlar just om att man ska få vara just sig själv. Utan andras förväntningar. Det är inte "genuspedagogiken" som är påtvingande. I själva verket tycker jag att "genuspedagogik" är just det vi borde bekämpa(!). Hur tänker jag där? Jag tänker att vi från barnsben får lära oss att "återskapa genus". Pojkar och män är på ett sätt. Flickor och kvinnor på ett annat. Dessa förväntningar förhindrar oss inte bara att som personer vara de vi vill. Dessa förväntningar gör att tjejer måste vara duktigast i skolan. Samtidigt ska de ha huvudansvaret för hemarbetet. De har sin "naturliga plikt" att gå hemma med barn. De jobbar deltid, tjänar sämre och avslutar livet med sämre pensioner. Killar fostras att "ta för sig". Vara "hårda" och "handlingskraftiga" istället för "mjuka" och "omhändertagande". Och kvinnor får sämre jobb och lön. De blir misshandlade och utsatta för övergrepp och sexuella trakasserier. Detta är "strukturellt". Vilket innebär att långt ifrån alla män eller kvinnor beter sig så. Men statistiken visar sitt språk. Som har sina tydliga orsakssamband. Det är dessa strukturer och samband som feminismen vill ändra på. Men det är viktigt att tänka på att "feminismen" är ett samlingsbegrepp för en regnbåge av mer eller mindre olikartade ideologier. Dessutom är det en historiskt väldigt ny rörelse och tanke. "Mänsklighetens största revolution". Och självfallet är vi alla präglade av såväl kulturell fostran som av tusentals år av "patriarkal könsmaktsordning" ("mansvälde"). Vi har alla fördomar. Som vi ofta inte kan se. Ofta ser man dem hos andra. Allt för sällan hos sig själv. "Läpparnas bekännelse" för ingen till himlen. Jag anser personligen att väldigt många "feminister" är ute och cyklar (och förstärker rådande strukturer). På samma sätt som jag menar att väldigt många "antifeminister" har fattat (och själva omedvetet tänker "genusvetenskapligt"). Alla kvinnor är inte feminister. Alla feminister är inte kvinnor. Men alla är vi fast i samma härva av ojämlikhet och brist på jämställdhet. Vi kan bara trassla oss ut tillsammans. Som syskon. Som älskande. Som vänner. Eller åtminstone för att befria oss själva. Amen