Gryningen är ögonblicket mellan mörker och ljus. Lite som jag känner mig ibland... En gråzon? Inte grått egentligen. Grått känns så färglöst och likgiltigt. Som betongen. Och så känner jag mig sällan... En gryning är vacker. Liksom skymningen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar