Solansikte (kvartalsrapport)

Sista mars. Regn och rusk över Gamlegården. Men så lade någon märke till "solansiktet" på ryggen på anden på bilden. Gör Ni (klicka gärna upp bilden och jämför med understa bilden!)? Ett tecken i täckningen? Månaden började för mig med snö på berget i Roslagen. Efter det har jag suttit med bar överkropp på stenen vid sjön hemma på näset på Näsby. Sett både blåsippor och vitsippor. Rentav norrsken. I Skåne. Det är dags för kvartalsrapport för året (en femårsplan känns för avlägsen). Jag har varit på ett par pirriga jobbintervjuer. Haft en kort men eldig romans. Integrerats lite i ett arbetarhistoriskt forskningsprojekt. Fått nya golv i min "nya" (halvrenoverade) lya. Det som är smått för en annan är ofta stort för mig. Jag har inte fått drömjobbet. Inte vunnit miljonen. Jag har inte heller fått något cancer-besked eller drabbats av en stroke. Året har faktiskt börjat ganska hyfsat. På vissa sätt riktigt schysst. Jag försöker undvika att mata olyckskorparna. Första april imorgon. Månaden jag lovar att göra min baddebut för året. Och det är inget aprilskämt...!

Fångad Torsdag! ♥

Torsdag förmiddag! Utkastad från mitt eget hem av hantverkare! Nu ska de få slita i asbest och damm medan herrn i huset slänger på sig finkavajen och promenerar till stan! Nån gång vart tjugofemte år ska man få känna sig som en herreman! Buffé med kvalité på Cafe Miró med Stefan! Jag hade glömt hur gudagott rotmos är! Perfekt till fläsklägg men funkar även finfint till lax med wasabi-täcke! Påskmust, Ballerina och filmen om Björn Afzelius som efterrätt hos Stefan! Och inte minst får jag höra flera av mina tonsatta dikter framföras stämningsfullt av mäster Kress! Jag finner inte ord för vad han åstadkommit med mina ord! Relaxkväll på Tivolibadet i Kristianstad! Nedsläckt och levande ljus kring bubbelpoolen och i foajén! Arombastu med doft av kanel och rosenträ när jag smörjer in kroppen med salt, kokos, olivolja och honung! Hemma blir det ett par glas rött och en påse Gott & Blandat ("supersur")! Kvälls-spaghetti och ännu ett glas rött! Kavajen på och humöret på topp! Tillbakalutad musik! Vardags-lyx i en lya utan golv då hantverkarna inte hunnit bli klara när jag kommer hem! De ligger åtminstone inte döda på golvet i asbest-lunga! De jobbar duktigt och min lilla lya ska nog bli riktigt fin till slut! Ja, vad säger man? Hej lilla torsdag! Jag har lyckats fånga dig! Kram, klapp och puss! Gutår! ♥

"O menniska betänk at tu dö måste"

Jag är inte "kyrklig". Jag gick ur kyrkan i unga år. Men ändå smiter jag ofta från medlemsavgiften. Att besöka gamla vackra kyrkor är bland det bästa jag vet. Jag älskar arkitekturen. Akustiken. Den religiösa konsten. Jag kan uppleva "heligheten" utan att vara "troende" (ännu ett av dessa märkliga ord). Idag smet jag in i Trefaldighetskyrkan hemma i Kristianstad. Nordens bäst bevarade renässanskyrka till såväl exteriör som interiör. Och en av våra mest imponerande orglar. Vacker så det är rent barockt (!). Hårdrockaren i mig kan inte låta bli att fängslas av alla dödskallar och skelett. Timglas. Memento mori ("Minns att du är dödlig"). Kyrkans glädjebudskap var det lite si sådär med förr i världen. Åtminstone vad det gällde det jordiska. "O menniska betänk at tu dö måste". Liemannen tycks åtminstone le.... Moses ser både satyrisk och diabolisk ut med sina horn i pannan. Eva frestar Adam med ett gott äpple i Paradiset (annars är det dåligt med kvinnlig fägring i protestantiska kyrkor). Frälsaren är självfallet kung i baren.... Jag har även en viss fascination för kyrkogårdar (jag är inte lika morbid som jag låter utan dyrkar livet i dess olika former). Igår kunde jag inte låta bli att smita in på kyrkogården i Landskrona (vid Stadsparken). Det var den stora vita ängeln som lockade. Men även de gamla gravstenarna från 1700- och 1800-talen fängslade. Som den med den söta vovven. Vakande vilande över en grevinna som värnade så mycket om de livstidsdömda fångarna på fästningen att dessa sörjande slöt upp på hennes begravning. Varje hjärta har sin saga. Fånge som grevinna....

För Sverige i tiden!!!

Scheherazade sade: Tänk själva! Vilken lycka och välsignelse att vi har en kung ändå! Så vi kan fortsätta att ha goda förbindelser med rika prinsar och Tusen och en natt-kungar! Som stenar kvinnor, hugger huvudet av undersåtar och piskar oppositionella! Men FY för en kvinnlig utrikesminister som försöker leva upp till en proklamerad feministisk utrikespolitik! Vi måste väl ändå tänka på affärerna, förbindelserna och jobben?! En utrikesminister har väl ändå som uppdrag att läsa av läget? Vara smidig? Och kunna bli rik på folkmord, krig och förtryck? Sitta och blogga skit om Putin som alla andra och känna sig allmänt heroisk och hjältemodig? Nej, tur att vi har en kung ändå! Som ju är själva garanten för demokratin då ju alla älskar honom? Jag faller på knä och gapar stort av beundran och underkastelse! Pliken framför allt! För Sverige *gulp* i tiden!!!

Vitsippan & Väderguden

Visst kom det lite snö dagen efter vårdagjämningen. Som små flingor som aldrig la sig. Det vita gömde inte grönskan under sitt täcke. Idag såg jag däremot Vårens första vitsippor. I backarna stå. Vita, söta och små. På näset på Näsby fält. En liten biotop för sig själv. Där jag förra veckan skådade grönt norrsken. Min egen lilla förtrollade värld. En magisk plats. Inte minst när man har självaste Väderguden med sig! ♥

♥ VÅRDAGJÄMNING ♥

♥ Våren är en revolutionär! Tusen blommor i sin här! Liv och Lycka åt Er alla! När Ljuset åter segrar! Gott Nytt År! ♥

Blommor och bin ♥

Idag är vädret mulet och grått. För en vecka sedan sken solen klart. Det hade jag bestämt att den skulle göra. När jag gav mamma tre ljusa vårligt gula rosor vid graven. Ett år går fort. Efteråt stannade jag kvar i Olofström. För första gången sedan mamma gick bort. I huset. Hos Helge. Ingen av oss behövde sitta ensam just denna kvällen. Helge menade att man inte ska sörja mer än ett år. Och att mamma inte skulle önska att vi gick och var ledsna. Det är kloka ord. Sanna. Men tomheten finns där hos alla. Inte minst hos Helge själv. Men katterna finns kvar. Huset. Trädgården. Vi hade det mysigt på kvällen. Åt gott och drack lite vin. Pratade. Jag fick låna en bra bok att läsa i. Nattamaten blev ett riktigt litet julbord. Dagen efter sken solen lika vackert. Jag satt på altanen och njöt i en solstol. På just samma plats som mamma ramlade och fick sin hjärnblödning. Kaffe och mackor i knäet. I rabatten under befruktade bina blommorna. Visst är det vackert? Inte utan en viss symbolik? ♥

Total Eclipse of Grey

Jaaa!!! Himlen är mörkgrå som ett gammalt Burzum-omslag! Så man kan inte råka titta på solförmörkelsen! Och därmed skada synen! Det vore ju synd när det finns så mycket vackert att titta på! Till exempel Ni!!! ♥ ♥ ♥

Röja!!!

Hej och hopp, luden snopp! Humöret på topp! Kaffe, irländsk folkmusik och glatt humör! Solsken på himlen och i sinnet! Var jävligt snabb med att lämna deklarationen då jag för en gångs skull får tillbaka! Midsommaren är räddad! ;-) Annars röjer jag i lägenheten! Inte party då utan jag städar upp och sätter ner en massa saker i förrådet! Saker som jag egentligen inte vill slänga! Men som inte tvunget behöver stå i vägen och samla damm i min lilla etta! Som snart har nya golv, tak och tapeter! Lite fräschare, lite luftigare... men ändå samma! Visst är det en viss symbolik? Visst vill man göra så även med sinnet? Med "tankebagaget"? Inte göra sig av med gamla tankar som ligger och gnager eller bara samlar damm! Det är ofta livserfarenheter som kan vara bra att ha! Men att slänga ner pinalerna i förrådet? Som man sen kan gå ner och plocka upp när man skulle behöva? Visst skadar det inte om även själen och sinnet får sig en ljus och fräsch renovering då och då? Det är ju trots allt där vi bor och aldrig lär flytta ifrån! Feng shui! Namaste! Ha en härlig torsdag i Livet! ♥ ♥ ♥

Norrsken

Visst avnjöt jag en eftermiddag på Näsby fält i grönskans tecken! Men det slutade inte där! Fast jag aldrig kunna drömma om att det skulle bli ännu grönare så plötsligt! I synnerhet inte vid midnatt! Jag sitter på Facebook och blir grön (!) av avund efter alla rapporter om norrsken söder om Polcirkeln! Och ger mig fåfängt ut! Bara 50 meter ut på fältet! Och plötsligt! Som om ett UFO var på väg att landa! Var är min foliehatt? Ett härligt grönaktigt sken från en klar stjärnhimmel ner mot ängen! Ser nästan ut att stråla ut direkt från Karlavagnen! Hjärtat jublar! Jag skrattar högt som ett barn på ängen med armarna mot natthimlen! Innan jag la mig för ett dygn sen la jag upp min dikt/hymn/invokation/bön Stjärngudinna! Och det känns som att hon hört bön! Kastar sitt gröna ljus! Bokstavligen i skånska myllan! Detta känns verkligen som "once in a lifetime"! Och jag brukar ha otur med stjärnfall och annat! En annan tanke slår mig! Kan detta ha något att göra med attentatet mot tidningen Norrskensflamman (vars arvtagare Flamman är den enda jag prenumererar på) i mars för 75 år sedan? Ett minne av de fem människor som där miste sina liv (medan attentatsmännen på högerkanten kom lindrigt undan)? En högaktuell påminnelse om hur en uppiskad stämning och hat kan leda till denna typ av terror? Oavsett om det jag upplevde vid midnatt var ett järtecken i skyn eller bara en vanlig solstorm så är det ett minne för livet!

St. Martin´s Day

17 mars är som bekant St. Patrick´s Day (Lá Fhéile Pádraig). Efter det irländska helgon som enligt legenden kristnade landet och drev ut ormarna från Den Gröna Ön. Hemma på Näsby fält ser jag heller aldrig några ormar. Inga helgon heller. Men visst grönskar det. Och mitt hedniska hjärta blommar upp. Liksom blåsipporna i backen. Ur sin bädd av höstens ännu inte multnade löv. Naturen vissnar och gror. De yrvakna sipporna gråter efter en vecka redan efter ett vårregn. I Norrland lär snön ännu ligga kvar. Hemma i mitt paradis känns det mer som en vårtorka... Själv uppfylls jag dock av solens energi. Som en död mobil på laddning. Plötsligt lyser jag upp. Vibrerar. Ler. Fåglarna kvittrar. Hackspetten trummar. Gåsastreck öven den blå himlen. Där solen sakta går ner över sjön. Aj! Mitt romantiska hjärta får sig en törn. Av lycka... Med floran följer faunan. Människorna som plötsligt dyker upp. Jag som brukar vara ensam i mitt sagorike. Och det gamla trollet som sitter vid stigen med papiljotter i sitt toviga rufs. Som de ovetande skulle kalla en rotvälta... 20 mars infaller vårdagjämningen. Det egentliga nyåret. Då önskar jag av hela mitt hjärta att ni inte bara har trevligt fredagsmys. Då hoppas jag även att det grönskar för er... Äh, jag lovar att fixa en Vår åt er alla! Se det som ett heligt löfte! Så ni kan få fira mig som ett helgon i eviga tider! Slàinte! ♥ ♥ ♥