Var på syrrans sons konfirmation idag. Tråkig tillställning med en massa tjafs och psalmer. Ist.f. att låta konfirmanderna ges space. Synd. Känns slentrianmässigt öht med företeelsen, och det enda "rit de passage" över det är att konfirmanden får en massa stålar för första gången i livet. Och det är ju inte helt fel, och ett skäl gott nog att "bekräfta sitt dop". Appropå tvivelaktig religiös moral reste jag mig upp under trosbekännelsen för första gången på många år. Att sitta känns som en menlös markering. Att jag sen har ett faddersbrev för grabben ifråga där jag förpliktigas att ge honom en kristen fostran gör ju bara saken ännu löjligare. Låt pubertetsungarna få snacka av sig om livet och ge dem lite flis att köpa nåt kul för. Regie Mammon.
Groggar och korvgrillning hos farsan efteråt. Fick med mig en ny garderob hem, allt snyggt, bekvämt och med perfekt passform: en brun skinnjacka, en vit blazer, skjortor, Adidas-träningsjackor, strumpor och kalsonger av märken som Calvin Klein... Shit, börjar se ett skrämmande mönster: Calvin menade att kristendomen går ut på att bli rik genom kapitalismen (predestinationen ger en världslig rikedom och ett VIP-kort till Himlen), jag sviker "No Logo"-Naomi Klein för Calvin med samma efternamn... The power of Christ compells you! The power of Christ compells you! The power of Calvin Klein.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar