Min hundrade blogg...

... dedicerar jag naturen och den manliga vänskapen. Inget fel på tjejkompisar, jag är bisocial och har lättast att umgås med tjejer. Sen ibland blir jag sexuellt intresserad av dem och försöker dölja det. Slipper jag åtminstone med killkompisar. Vänskap är det vackraste som finns oavsett kön. Då betonar jag hellre ordet "dedicera". För så heter det. Inte "dediKera". Det är en av alla störande anglicismer som dessutom blivit etablerat. Först fanns ordet i svenskan men blev bortglömt, sen på 90-talet kom det tillbaka från engelskans "dedicate" och blev "dediKera". Men det heter fan i mig "dediCera"! Med ett s-ljud!!!!

Jag och min polare var ute igår. Träffade en tjej jag haft som elev för några år sen när hon gick i nian och som mindes mig, kändes kul. Sen efterfest med Imperiet hos mig. Idag vaknade vi på eftermiddan och åkte in och käkade en kebabtallrik. Jag tog en starköl. Bägge var dagen efter-pilska och ville se nakna bröst. Så vi åkte till la playa. Solen sken och vattnet var varmt och jag skulle lätt tagit årets första dopp, men vi drog vidare till en annan strand. Sen gav vi upp bopp-projektet och körde till Forsakar vid Degeberga (Skåne). Helt jävla sagolik natur. Naturliga forsar (i bäckformat) med vattenfall och det klaraste vatten jag nånsin sett (blev tvungen att provdricka och lever än). Sanslöst kuperad natur och verkligen inte som man tänker sig släta Skåne. När vi skulle ta sista biten blev det det största äventyr jag varit med om sen liten. Vi chansade och försökte ta oss ner för en brant slänt. (Tecknen vi sett strax innan tillhör vår kollektiva psykos och ska inte gås in på här, men de var så scary att "Blair witch" är rena Barbapapa i jämförelse). När man stod och höll sig fast i en trädgren kände man sig som en som ramlat från ett stup i en serietidning. Fast vi måste ner och inte upp. När jag släppte grenen glattade jag ner och skrek (mer av fröjd än av skräck) som jag inte gjort sen jag åkte pulka sen liten. Antingen skulle jag kraschlanda mot ett träd eller i forsen. Men det var ett tjockt lager med löv (tack för den torra årstiden) som bromsade in mig. Sen kunde man gå över bäcken på en stock.

Efter det åkte vi till Fjälkinge Backe och grillade. Häftig utsikt över hela Kristianstad. Jag grillade spareribs som jag käkade med fingrarna trots att de var skitvarma. Tallrikar, bestick och sånt fjolligt togs icke med. Folkisar till. Jag kände mig som en riktig hårding. Och det är jag oxå. En barnslig naturhårding som inte bangar för att visa känslor och ha skitdjupa diskussioner om religion, filosofi, psykologi etc. med mina riktiga vänner. Killar som tjejer. Fast jag råkar titta oftare på brösten på tjejer. Men det vill jag att de ska ta som en komplimang.

Skiter i att åka med till stan ikväll. Jag luktar grillrök (aningen tuffare än tobaksrök) och är pank. Men folkisar och Imperiet-vinyl har jag hemma. ;-)