Kärlek, Hat, Evolution, Ekologisk kost och Sex timmars arbetsdag

Jag älskar att läsa excentriska blaskor. Har nyss läst lite i Jehovas Vittnes Vakttornet och Kommunistiska Partiets Proletären (eller marxist-leninist-Proletären som den egentligen heter, i Sverige anno 2008).

Nåväl. När jag gick från jobbet till stan i eftermiddags var det ett jävla väder. Hagelblandad snö eller vad man ska kalla det, kallt som fan och skiten blåste in i ögonen. Jag gick och funderade på uttrycket "there is a thin line between love and hate". När jag känner mig förorättad av en som jag håller av upplever jag skrämmande ofta en känsla av hat och hämndbegär. Även om jag vet att det är extremt infantilt och är ett uttryck för (upplevd) obesvarad bekräftelse. En oförätt i Ragnars fantasi. Men så läser jag, avsmakande en kycklingtacopaj jag är riktigt nöjd med, följande bibelcitat i Vakttornet: "Kärleken är tålmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skryter inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförätten. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig." (1 Korinthierna 13:4-8). Naivt? Nej, förvånande många klarar faktiskt av det. Självklart? Kanske.... men jävligt jobbigt! Tål i vilket fall som helst att tänkas på om och om igen!

Jehovas-blaskorna har ofta skitintressanta naturvetenskapliga artiklar. Sen avslutas det skitdumt och -fromt med att det skulle vara bevis för "Jehova Guds skapelse". Snarare för hur fantastiskt evolutionen lyckats kan jag tycka. Kom att tänka på en sak: det heter ju att man lär sig av sina misstag. Och det är ju just det som evolutionen gjort. I miljoner sinom miljoner år. Istället för en plötslig "skapelse" av en odefinierad "gud" som helt utan tidigare erfarenheter plötsligt uträttar något perfekt. Men det är ju skit samma vad man kallar det: Evolutionen eller Skapelsen. Det är i regel samma tanke det handlar om. Det viktiga är att se den stora motsättningen: mellan den vetenskapliga, empiriska evolutionismen och den kristet fundamentalistiska kreationismen/intelligent design-vidskepelsen.

I Proletären recenseras och rosas Mats-Eric Nilssons nya bok "Äkta vara", uppföljaren till den högst läsvärda "Den hemlige kocken" om svenskt livsmedelsfusk. De har faktiskt en mycket tänkvärd invändning: ""Men är det så enkelt? Är det verkligen vem som helst som har tid och råd att vara en medveten konsument? Är det de som nu i massomfattning varslas om uppsägning och kommer att få halverad inkomst med de nya a-kassereglerna som ska köpa närproducerat kött och direktimporterad balsamvinäger? Och är det stressade småbarnsföräldrar som mellan jobbet och hämtning på dagis ska hinna flanera runt i saluhallar, på grönsaksmarknader och i delikatessbutiker för att hitta ekologiska och tillsatsfria alternativ?"

Detta är ingen stalinistisk inställning. Jag har haft diskussioner med vänsterpartistiska riksdagskvinnor som hållit med: man ska inte skuldbelägga individer för att de av tidsmässiga, sociala eller ekonomiska skäl inte alltid klarar av att "ta sitt ansvar för vår gemensamma framtid". De som trots allt gör det mot alla odds borde få så mycket uppskattning (och karma) som det bara är möjligt! Det viktigaste är att ställa krav på producenter, distributörer o.s.v. Och de vår uppgift enligt grundlagen är att ställa krav på: politikerna! Proletären skriver vidare:

"I sak är det bara att hålla med Mats-Eric Nilsson. Att unna sig vällagad mat på fräscha råvaror borde vara en möjlighet för fler. Det borde rent av vara en rättighet, något för nedskärningsivrande politiker att ta hänsyn till i skolmatsbespisningar, äldreboenden och andra offentliga instanser. Lägg därtill att matlagning för många är en både stimulerande och inspirerande hobby. Men hur ska fler ges chansen? Det är i sådana här diskussioner ett krav som sex timmars arbetsdag får en konkret innebörd. Med sex timmars arbetsdag skulle även den mest stressade småbarnsfamilj få tid att rulla egna köttbullar, samtidigt som fler skulle komma i arbete och ha råd att kvalitativt förbättra sina matinköp. Det handlar om ställa samhälleliga krav om rätten till ett värdigt liv."

Sug på den biodynamiska moroten! "Ta ansvar för framtiden" och bra kost är fortfarande ett privilegium för "den högutbildade medelklassen". När jag idag inför mina, minst sagt tänkande, bygglärlingar försökte illustrera skillnaden mellan det gamla ståndssamhället och det "moderna" klassamhället genom samhällspyramider fick jag frågan om vilken skillnaden mellan "medel"- och "arbetarklass" var. Om det var "villa, vovve, Volvo" som utmärkte medelklassen. Jag svarade att när de kommer ut som byggjobbare kommer de att tjäna fan så mycket mer än jag. Ändå räknas de traditionellt som arbetarklass och lärare, idag ett slit och släng-jobb, som medelklass. Ska det bli nån lösning på den ekologiska frågan tror jag snarare att det ska bygga på LO-kollektivet och deras politiska krav. Knappast på oss lärares splittrade, individualistiska och inskränkta organisationer och tankar. Hur "högutbildade" och märkvärdiga vi än inbillar oss vara.

Sans moral: Läs extrema tidningar och få Dig en tankeställare! ;-D