Börjar ta sig...!

Har knappt hostat nåt alls idag! Och jag är piggare än på länge! Promenerade en och en halv timme ikväll i den sagolika vintervärlden ute på naturområdet och frös inte ens. Sitter och lyssnar tyst (med tanke på tiden och grannarna) på Hammerfalls nya platta som jag plockade hem nyss. Kyrkorgel i en ballad nu ("Between two worlds"). Vilket är så vackert att det är njutbart hur klyschigt det än är. Skivan verkar helt OK. Väldigt mycket Manowar över låtar som "Legion" och förut nämnda ballad. Riktiga hårdingar vågar gilla Hammerfall! De är precis "lagom". Defenders of the faith och förvaltare av ett arv från 80-talets heavy metal-kungar. Som i riffen i "Hallowed be my name" (bara titeln!). Och i titelspåret. Så skit ner er, belackare! I nuvarande H.E.A.T.-hysteri är "No Sacrifice, no Victory" rentav jävligt bra!

"Bring the hammer down" är ljuvlig självironi/självinsikt! Och här kommer det ett Yngwie-solo ("Something for the Ages"), haha! Och en "warriors united as one"-låt som ska utspelas år 1666 kan ju få både knytnäven och bägge fingrarna att resa sig, muahaha!

But ..... why? why? why "My Sharona"?

\m/