Läser att det ska bli fler poliser här på Gamlegården fr.o.m. mars. För att öka tryggheten och säkerheten. Sen gäller det att se upp så man inte vinglar på fötterna om råkat häva i sig en liten öl eller 20. Fast det är ju småbuset de vill åt. Minderåriga som rånar matkassar. "Blattajävlar" och "apjävlar", som rediga Skåne-snutar säger. Och visst måste man förstå de stackarna? Tänk vad de själva får höra dagligen och stundligen: "snutjävel" och kanske t.o.m. "Polis, polis, potatisgris...". Lyssnar på Jan Hammarlunds "Gräsrötter och gatsten", en underbar temaskiva kring Göteborgskravallerna, elfte september, kriget mot terrorn o.s.v. "Balladen om Kravallpolis 2243" nu. Han som skjöt en demonstrant, ni vet. Jag var med när kravallerna började på Avenyn. Jag var riktigt svag i kroppen p.g.a. min muskelsjukdom och kunde inte springa. När det svarta packet började bygga barrikader vid Götaplatsen som vi stod på höll jag på att skita ner mig. Var livrädd att poliserna skulle strömma dit och misshandla mig enbart för att jag fanns på plats. Det var obehagligt att se springande blodiga demonstranter. Poliserna fick rosor av sossarna efteråt. Och det var de väl värda? De blev ju tvungna att muddra 15-åriga flickor och kalla dem "fitta" eller "kommunisthora". Trycka ner ungdomar i golvet i timmatal på skolorna där de sov över. Skjuta och fängsla ungdomar. Alla poliser var inte svin. De var väldigt många och ditsända från hela landet. Men i helvete för många rötägg. Efterspelet är minst lika skrämmande. Ledningens manövrer står för den största rötan. "Kravallande" grupper släpptes fram för att polisen skulle kunna slå till mot/på dem. Civilsnutar kastade gatsten får att provocera fram kravaller. Men polisen kom lindrigt undan. Ungdomar som skickade SMS däremot fick långa fängelsestraff.
"Guilt by association" var A och O. Staffan Heimersson och en annan tanta på Aftonbladet högg kompisarna jag var med eftersom den ene hade en Che Guevara-flagga. Ärkefjanten Heimersson var hyfsat otrevlig. När vi skulle åka he skrek de "goa gubbarna" åt oss: "Först slår ni sönder vår stad, sen åker ni bara hem!" Vi var minst lika förbannade som infödingarna på vandaliseringen. Vi var där för att gå i Sveriges största demonstration i modern tid. 20.000 EU-kritiker, bestående av fackföreningar, politiska partier, folkrörelsegrupper och privatpersoner. Gudrun Schyman, Per Gahrton m.fl. höll mycket bra tal efteråt. Schymans mothugg mot Calle Bildt som kallat oss "vänsterpack" var en ren njutning. Men om detta skrevs inte ett ord i tidningarna. Bokstavliga krigsrubriker säljer bättre. Och "Den Tredje Statsmakten" visade hur rutten den är. "Mediabevakningen" i samband med "Kriget i Göteborg" väcker mer förakt hos mig än snutens övervåld och det svartklädda medelklasspatraskets provokationer och skadegörelse.
4 kommentarer:
"Solen skiner. Jag står på Järntorget i Göteborg. Jag skakar och vet inte vad jag ska göra. Jag kommer inte kunna ta mig därifrån. Jag ringer 112. 'Jag är rädd, jag är inringad av en massa människor som verkar vilja slå mig.' Jag blir kopplad till polisen och en röst råder mig att ta kontakt med polisen på plats. 'Men det är ju just dem jag är rädd för.' 'Då kan vi inte hjälpa dig.' Luren läggs på.
Vem ringer man när det är polisen man är rädd för?"
(Ur Bräcklighetens poetik, Bob Hansson)
Mycket träffande beskrivning! Var Bob på plats? Vill minnas det?
Ja, det var han uppenbarligen!
Man mötte en massa vänsterflummare som bara kom gående med nån gitarr. Som Stefan Sundström. :-D
Skicka en kommentar