Love you honey (Lööf you Annie) ♥

Funderar över vad som är viktigt i ett förhållande. Att man har samma politiska värderingar och människosyn? Att man delar samma intresse för musik, litteratur o.s.v? Eller bara att man trivs i varandras närhet (märk väl ett lömskt litet bara)? Vad säger Ni?

Jag kan nog luta åt det sistnämnda. Trivsel och känslor är ju A och O. Fast jag leker med tanken att jag typ festat och hånglat med Annie Lööf och tyckt att det varit både roligt och mysigt och vi märkt att vi faktiskt trivdes tillsammans. Tja, varför inte? Vi skulle skämtat om våra olika politiska sidor. Jag skulle kalla henne Maggie (efter Thatcher) och hon mig Leonid (efter Brezjnev). Som feminist skulle jag låta henne (och skattebetalarna) pröjsa notan. Vi skulle skåla i den dyraste champagnen. Ju mer det sjönk i flaskan desto mer heta och rosenkindade skulle vi bli. Fnittriga. Hennes tunga skulle smaka piña colada. Jag skulle pussa henne i halsgropen och njutit av hennes kluckande skratt. Hon skulle berätta hemlisar om hur sure och frustrerade Reinfeldt stalkat henne så att hon spärrat hans nummer efter hans tjat om att hon "minsann sände ut andra signaler i kanslitet...!". Och jag skulle njuta av att ha brädat dubbelt dumpade statsministern. Jag skulle viska i hennes öra: -"I lööf you, Annie!" Hon skulle kittla mig med tungspetsen i örat och viska: -"Du är allt en riktig liten liberal du!" Jag skulle dragit henne över mig och sagt: -"Jag är din lydiga slav!" Hon skulle svara: -"Låter som en rimlig ingångslön!" Vi skulle älska vilt på Café Operas bord. Fotade av tusentals blixtar. Tills vi kastats ut och aldrig mer fått komma tillbaka. Varken på krogen eller till våra respektive partier. Men vi skulle fortsätta att leva lyckliga i alla våra dagar!