11 september. Låt oss aldrig glömma det fruktansvärda. Kuppen i Chile 1973. Det var inte "bara" tiotusentals helt vanliga människor som mördades, torterades och "försvann". Det var även en terrorattack mot tanken på alla människors lycka och lika värde. Den auktoritära högermilitären fick understöd av CIA. ITT hade starka ägarintressen och hjälpte gärna till. Och Milton Friedmans och Chicagoskolans nyliberala ekonomiska idéer kunde prövas. Inte märkligt att en himla massa svenska moderater stödde Pinochet till slutet. Och ingen "liberal" ska intala mig att marknadsekonomin är själva förutsättningen för demokratin.... Oftast är musik, poesi och konst nödvändigt för att bearbeta sorg och vrede. Och väcka hopp. Jag länkar till ett par gamla vackra sånger. En salt tår i kaffet ger ett stänk av hav. Idag är vi alla chilenare.
Victor Jara - Manifiesto
Isabel Parra - Porque los pobres no tienen
Violeta Parra - Gracias a la vida
Isabel y Angel Parra - Por todo Chile
Y pa’ seguir la mentira,
lo llama su confesor.
Le dice que Dios no quiere
ninguna revolución,
ni pliego ni sindicato,
que ofende su corazón.
Palomita,
¡qué cosas tiene la vida!,
y zambita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar