
I de otaliga diskussioner om huruvida det är korrekt att kalla Sverigedemokraterna fascister får man ofta av ortodoxa uttolkare höra att nej: "SD är inte emot demokratin, de är inte för korporativism och de använder sig inte av våld som politisk metod." Läs artikeln nedan:
Den leende nationalismen
Sveriges andra vice talman
Björn Söder menar på:
"Demokrati betyder folkstyre.... För att demokratin ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket. Då kommer vi in på nationalismen." Som framgår i artikeln är "folket" inte alla som bor i landet. Inte ens alla svenska medborgare. "Blod och jord" som han själv säger. Således är SD inte för
demokrati i den form vi har idag.
"Trygghet, harmoni och minskade konfliktytor är nyckelord i Björn Söders anförande. Han beskriver ett varmt, omtänksamt samhälle där människorna bryr sig om varandra eftersom de har samma ursprung." Det är detta som brukar kallas
korporativism: den nationella gemensamma enheten ska övervinna splittrande klasskonflikter. Som sagt: läs artikeln! Men var kommer då
våldet in? Tja, eftersom ingen ändå läser min anspråkslösa lilla blogg kommer jag nog undan. Annars skulle jag definitivt få dödshot (läs: politisk terror) av de som
Kent Ekeroth på Axpixlat skämtsamt brukar kalla "fotsoldaterna"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar