Luciamorgon

Luciamorgon på TV är så mysigt. Tidigt på morgonen. I synnerhet som jag saknar ett äkta levande luciatåg. De senaste åren har jag alltid börjat störtlipa. Det är just vid denna tiden mitt vinterdepp brukar vara som värst. När det är som mörkast och kallast. Allt känns bara svart. Även i själen. Kommer natten aldrig att ta slut? Så kommer dessa vackra ljusvarelser med sång och värme. Som levande lysande stjärnor. Jag gråter inte denna morgon. Bara snyftar lite. Men livet känns faktiskt ganska bra. Jag har värme, kärlek och människor omkring mig. Även om jag ligger här ensam med en mugg svart kaffe. Luciafirandet måste vara vår vackraste svenska tradition. En sammansmältning av gammal nordisk hedendom, italienska helgon och tyska traditioner. Och det utvecklas och berikas hela tiden. Nya inslag från hela världen. Kultur i sin rätta mening: odling. Det bästa av det mesta. Sägnen om Lucia från Syrakusa är vacker: flickan som led martyrdöden för vad hon trodde på. Och lever kvar i våra minnen efter långt mer än tusen år. Jag känner så många idag som kämpar för vad de tror på. Kämpar för att våga. Ljusets kamp mot mörkrets krafter. Jag tänker på dessa när jag påminns om julens budskap: "att påminna sig själv om att godheten faktiskt är större än ondskan i världen, att det är viktigare att ge än att ta och att kärleken övervinner allt". Glad Lucia på Er alla mina vackra vänner! ♥ ♥ ♥