"Say Mama!" Själv vill jag säga något annat. Men vet inte hur jag ska börja. Till min egen generation. Vi samlas en gång om året. På julafton. Då är vi äntligen tillsammans. Generationerna. Framför TV:n. När Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Klart att godheten sprudlar i oss. Vi vill kunna skratta. Se olikheterna i oss människor. Vi är alla lika. Lika unika. Det är faran med rasismen. Att den från ett vitt kolonialistiskt perspektiv kan vara "gullig". För handen på hjärtat - vi som personer har väl ändå aldrig haft några negerslavar? Trots att Sverige handlade med afrikaner som varor på 1800-talet? När vi handlar frukt i affären kan det förvisso stå "kolonialvaror" på kvittot. Världsekonomin är inte jämlik. Det handlar även om människor. Så sent som på 1960-talet var USA en ren apartheidstat. Svarta fick sätta sig längst bak på bussen. I södern blev de lynchade. För sin bakgrund och hudfärg. Judar har alltid fått agera syndabock. För världsekonomin. För all politik. För allas sociala förhållanden och misär. I Sverige fördes register över romer och "resande" in på 1970-talet. Inte bara i smyg som i Skåne idag. Människor tvångssteriliserades. Folkgrupper i Folkhemmet skulle bokstavligt utrotas som "asociala". De passade liksom inte in. Även efter andra världskriget och Förintelsen. Tänk till lite innan Ni kritiserar luciatåg och "Jultomtens verkstad". Eller "Pippi" och heliga Astrid. Rasismen är aldrig "gullig". Aldrig "välvillig". Grejen med rasismen är att den skapar ett "vi" och "dom". Imorgon är det julafton. Familjens fina högtid. Vi pratar om fattigdom. Alla barn ska kunna få en julklapp eller två. Vi pratar om en vit jul. Barn med missbrukande föräldrar ska få en dag att se fram emot. Jag omhuldar detta. Tårarna rinner på kinden av tanken. Låt även alla barn slippa rasism. Låt inget barn känna sig utanför. Är det så att vi saknar fasta traditioner? Något att hålla fast vid? Pröva att hålla fast vid ett barn! Skratta! Skapa egna traditioner! Fnissa tillsammans! "Say Mama!"
God Jul!!!! ♥ ♥ ♥
"Say Mama!" Själv vill jag säga något annat. Men vet inte hur jag ska börja. Till min egen generation. Vi samlas en gång om året. På julafton. Då är vi äntligen tillsammans. Generationerna. Framför TV:n. När Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Klart att godheten sprudlar i oss. Vi vill kunna skratta. Se olikheterna i oss människor. Vi är alla lika. Lika unika. Det är faran med rasismen. Att den från ett vitt kolonialistiskt perspektiv kan vara "gullig". För handen på hjärtat - vi som personer har väl ändå aldrig haft några negerslavar? Trots att Sverige handlade med afrikaner som varor på 1800-talet? När vi handlar frukt i affären kan det förvisso stå "kolonialvaror" på kvittot. Världsekonomin är inte jämlik. Det handlar även om människor. Så sent som på 1960-talet var USA en ren apartheidstat. Svarta fick sätta sig längst bak på bussen. I södern blev de lynchade. För sin bakgrund och hudfärg. Judar har alltid fått agera syndabock. För världsekonomin. För all politik. För allas sociala förhållanden och misär. I Sverige fördes register över romer och "resande" in på 1970-talet. Inte bara i smyg som i Skåne idag. Människor tvångssteriliserades. Folkgrupper i Folkhemmet skulle bokstavligt utrotas som "asociala". De passade liksom inte in. Även efter andra världskriget och Förintelsen. Tänk till lite innan Ni kritiserar luciatåg och "Jultomtens verkstad". Eller "Pippi" och heliga Astrid. Rasismen är aldrig "gullig". Aldrig "välvillig". Grejen med rasismen är att den skapar ett "vi" och "dom". Imorgon är det julafton. Familjens fina högtid. Vi pratar om fattigdom. Alla barn ska kunna få en julklapp eller två. Vi pratar om en vit jul. Barn med missbrukande föräldrar ska få en dag att se fram emot. Jag omhuldar detta. Tårarna rinner på kinden av tanken. Låt även alla barn slippa rasism. Låt inget barn känna sig utanför. Är det så att vi saknar fasta traditioner? Något att hålla fast vid? Pröva att hålla fast vid ett barn! Skratta! Skapa egna traditioner! Fnissa tillsammans! "Say Mama!" God Jul!!!! ♥ ♥ ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar