Mariaevangeliet

"När Marias gossebarn blev född i juletid fick människan ett evigt liv en natt i julefrid...." Jag blir alltid så sentimental av julpsalmer. Tradition, nostalgi och allt det där. De hör julen till. Även om jag varken är kyrklig eller kristen. Just nu läser jag mycket om religionshistoria ur ett kvinnoperspektiv. Och när jag lyssnar på texterna till julens psalmer är det bara så.... vackert. Liksom när jag tittar på en julkrubba. Det känns så långt ifrån det jag kan förknippa den historiska kyrkligheten med. Eller puritanska och högerkristna bibeltolkningar. Det finns ingen patriarkal "Herre". Ingen Gud man ska "frukta". Inget kvinnoförakt. Inga barn som ska tuktas. Den högsta är Maria. Hon är Gudinnan. Jungfruföderskan som ligger på en högre andlig nivå. Men ändå en Människa. Hon föder ett barn utan att vara gift. Men blir inte förskjuten och föraktad. Inte kallad "hora". Hennes trolovade Josef är en vanlig fattig arbetare. Han visste ju att han inte var biologisk far till barnet. Vi får aldrig veta vad som rörde sig i hans tankar där han stod och snickrade. Om han grät inombords om nätterna. Men han var snäll och omtänksam om Maria. De levde i en ockuperad provins i ett stort imperium. Myndigheterna tvingade ut dem på en resa. Trots att Maria skulle till att föda. De skulle uppfylla en profetia. Den största i människans historia. De var inte rika och fick inget natthärbärge. Men de födde sitt gossebarn en natt i ett stall. Bland djuren föddes Människobarnet. En stor stjärna lyste över händelsen. Rika konungar med olika hudfärg kom dit från olika delar av världen. Med rika gåvor åt det fattiga gossebarnet. Änglarna sjöng i himlen. Herdarna sjöng på marken. Detta oansenliga barn skulle kunna vara vem som helst. Men var symbolen för själva Människan. Som föddes för att frälsa alla människor från synd. Ty alla människor syndar. Ingen människa är felfri. Barnets moder var Maria. Historiens mest avbildade kvinna. Världens mest omsjungna kvinna. Världens mest älskade kvinna. Nej, jag är inte kyrklig. Jag är inte kristen. Jag är socialist. Jag är feminist. Jag är internationalist. Och jag slutar för en stund tvivla på möjligheten. En enad Mänsklighet. Med helt vanliga och helt unika människor. Små. Oansenliga. Fulla av fel och brister. Fulla av Kärlek och Omtanke. Kanske lyser där en stjärna? Som är så oansenlig att vi bara inte tänker på den? Julefrid över Er alla! Peace, Love & Understanding! ♥