fredag 17 oktober 2008
Black Ice
Om jag tyckte att Motörheads senaste lät som en repris på en repris på en repris, men som jag blev helt såld på till slut, så låter AC/DC:s nya mer som plagiat av dem själva. Men vad gör det? Redan vid första lyssningen känns det mycket bra i både kropp och själ! Igenkänningsgrejen är som Kalle Anka på julafton: det enda som sabbar julstämningen är de dataanimerade nya skräpfilmerna. Här slipper man detta och allt är fint traditionellt och precis som det ska vara. Alldeles, alldeles underbart! Och självfallet jävligt rockigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar