En guru hade fyra blinda adepter. Han gav dessa varsin lotusstjälk och ledde dem till en tam elefant. Den förste kände på elefantens ben. Den andre kände på elefantens svans. Den tredje kände på elefantens snabel. Den fjärde kände på elefantens öron.
Gurun sade: "Gå ut och finn en elefant! När ni funnit en så mata den med er lotusstjälk som en gåva!"
Den förste adepten gick ut i djungeln och fann ett träd. Han kände och sade: "Jag har funnit en elefant! Här får du en lotusstjälk som en gåva!"
Den andre adepten gick ut i djungeln och fann en kobra. Han kände och sade: "Jag har funnit en en elefant! Här får du en lotusstjälk som en gåva!"
Den tredje adepten gick ut i djungeln och fann en lian. Han kände och sade: "Jag har funnit en elefant! Här får du en lotusstjälk som en gåva!"
Den fjärde adepten gick ut i djungeln. Men fann ingenting som kändes som en elefant. Han vandrade och vandrade i många långa år. Till slut kom han fram till en liten hydda där en gammal obränd änka som fött många barn som vandrat ut i världen bodde. Änkan bjöd honom in i hyddan på en smaklig måltid och dryck av jasmin. Änkan hade inte erfarit den äktenskapliga lyckan på många långa år och tog adeptens händer och placerade dem mellan sina lår. Han kände och sade: "Äntligen har jag funnit en elefant! Och nog förbannat ska lotusstjälken ha vissnat!"
2 kommentarer:
Fy fan! Finns inget jag hatar mer än denna typen av buskishumor, allra minst i en Kipling-mässig fasad... Att det tog mig en jävla tid att hitta på en punchline gjorde knappast saken bättre...
Klarar inte ens av att läsa detta... ännu mindre att se mig i spegeln... jaja, hur ska man hetsa mot hinduer nästa gång? Änkebränning, kastsamhället och etnisk rensning mot sikher är avverkade...
Skicka en kommentar