"Perpetual flame" kommer väl inte att bli en av Yngwie J Malmsteens stora klassiker. Den är snarare ganska medioker. I synnerhet i jämförelse med jämförbara plattor som "Alchemy". Det är låtarna som fattas. Men som helhet är detta gott nog. Underbart barocka skalor och en basgång som kan få en att baxna. Visst händer det att han kopierar sig själv. Men där ligger charmen samtidigt. Vissa orientaliska partier och längre instrumentala stycken passar utmärkt både som partymusik och bakgrundsmusik till en djup bok.
Ripper Owen på sång då? Man tänker knappt på att det är han eftersom hans sång annars alltid har haft en så framskjuten plats. Inte alls samma gälla skri heller. Kan hans röst ha mixats till neutralitet? Nåja, huvudsaken är att Yngwie J intar pole position! Trots en märkbart dämpad/dålig ljudproduktion som tycks ligga i tiden.
En skiva man inte bör tröttna på på länge är det i vilket fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar