Lenin

Man kan lätt tycka att Vladimir Iljitj Uljanov är en av de största samhällsanalytikerna. Hans fem punkter om imperialismen är klockrena. Om imperialismen utgör kapitalismens högsta och sista stadium får historien utvisa, man kan ju alltid hoppas. Dessutom hade han knyckt den imperialistiska analysen av en engelsman.

Nåja, som pragmatiker var han stor. Var går gränsen mellan pragmatism och opportunism? Han vände definitivt kappan efter vinden. I "Staten och revolutionen" skrev han att arbetarna skulle ta över administrationen av samhället under vissa perioder. På det sättet skulle byråkratin bekämpas och avskaffas. Självfallet blev det inte så. Ett halvfeodalt land utan demokratiska traditioner där "Hans Excellens Partiet", för att låna ett träffande antileninistiskt uttryck av Rosa Luxenburg, hade ensam diktatur. Lenin menade att det var barnsligt att göra skillnad på "proletariatets diktatur och proletariatets ledares diktatur": "En klass representeras alltid av sina ledare". Korrekt i.o.f.s., men med historiskt facit i handen är det inte så kul. Det är inte förvånande att Stalin ofta använde sig av detta citat.

Värre citatryttare än kommunister finner man inte utanför den religiösa sfären. Marx, Lenin, Mao... kan det bli mer idealistiskt än att vifta med "Den lilla röda"? Siegmund Freud menade att Marx verkade föga materialistisk utan snarast präglad av den hegelianska kristna världsåskådningen. Jag kan bara hålla med.

Inbördeskriget kom i vägen för Lenins vackra ideal. Undantagstillståndet under krig blev allenarådande. Så även under Stalin: klasskriget råder till de messianska drömmarna har förverkligats. Demokrati är småborgerligt. Ändamålen helgar medlen. Halleluja.

Fast det är coolt att han var så lik Anton Szandor LaVey!