Judaspassionen

Nu firar vi glädjens evangelium! Varför? För att Våren är i åstundande? Nej, tok, det var i hedna dagar!

Jesu Krist, Herrens son, har dött på korset för våra synders skull! Denne fattige son av en timmerman drogo runt i unga år och predikade sitt budskap! Den vars oäkta fader äro en ringa man och vars moder bespottas av huggormstungors gift efter att ha våldtagits av en av Imperiets legionärer äger föga rang i det skvallriga samfundets instängda domäner! Han må förkunna sina profetiors uppfyllelse i länder där en profet blir profet! Finna andra fattiga arbetets män! Fiskare och ungkarlar! Som kunde lämna sina knapra egendomar och följa på! I öknarna kunde den lilla sammansvurna gemenskapen känna samhörighet! Alla var för alla! Men Jesu Krist, Messias, stodo över dem alla! I städerna bjödes han till bröllop och förvandlade vatten till vin! I kojorna flockades kvinnorna kring honom! Och han togo dem till sig! Såsom han gjorde med barnen! Himmelriket voro blott för de i hans famn! Han var den Förhöjde! Den Överhöjde! Han stodo över alla de andra, de som ingenting ännu förstodo! De som ännu blevo förvirrade av hans nycker och krav!

Han som kallades Judas hette något annat. Men Judas var ett passande namn eftersom det enbart betydde "Juden". Här och nu hade han fått heta "Svensson". Jag vet inte vad de kämpade för. Om de gjorde det för Kristendomens Evangelium, att Jesu Krist dog för våra synders skull, och att detta var enligt profetiorna kan jag bara säga en sak:

Allt var kallt utplanerat. Jesu Krist visste utgången från första början. Han skulle bli Mänsklighetens Stora Offer. Det blev han också. Han visste också att han skulle bli förrådd. Och av vem.

Han var utsänd. Han skulle förråda sin Mästare. Han som var Messias. Tecknet var en kyss på Mästarens kind. Så hade Mästaren bestämt. Mästaren älskade att bli kysst, men på kinden var kyssen mer som ett sigill. Inte som när han kysste flickorna och pojkarna i kojorna och tälten. Men förbjöd sina lärjungar att träffa flickor, pojkar eller sina egna barn. Ännu mindre sina fäder, mödrar, systrar, bröder och kusiner. De skulle lämna allt för Honom.

Han som kallades Judas fick ett sting av avund och hans åsyn förblindades av svart hat! Han var utsänd för att förråda, och sedan stängas ute från gemenskapen i evighet! Vad hade han att förlora? Han gingo till myndigheterna...

... Han fingo en belöning för sitt syndfulla svek på 30 silvermynt. Dessa offrade han samtidigt som hans hjärta slutade slå under repet i trädet.

Mästaren tjöto ut i ångest: "Varför har du övergivit mig?!!!" Ångrade han i det sista att han läto sig korsfästas? Kvinnorna kommo, togo farväl och gingo.

Han som kallades Judas har vi inte hört mer om sen. Jesu Krists kyrka kom att stämpla alla självspillingar som syndare och dömda till förtappelse. Ej välkomna innanför den pärleport han som kallades Judas offrade sig för. För Dig och för Mig. Idag ser vi ännu upp till Jesu Krist som plågades på långfredagen, men som fick återuppstå, i de kvinnliga beundrarnas gunst, for upp till Himmelriket och ska härska där i all evighet.

Han som kallades Judas står nu som symbol för all sorts svekfullt färräderi. Det behöver inte handla om religion. Det kan handla om politik eller vanlig kamratskap. Vem stod för det största offret? Vad handlar förräderi och uppoffring om egentligen?

Svara mig på det! Och Glad Påsk!