Män som hatar klyschor

Funderade ett tag på att använda en av mina två julklappsbiobiljetter till att kolla på "Män som hatar kvinnor". Inget som lockar direkt eftersom den typen av svenska actiondramor i regel blir riktigt usla. Det tror jag säkert att även denna är. Liksom boken.

Yngsta syrran, morsan och svenska kulturella debattklimatet har tvingat mig att läsa "Män som hatar kvinnor" och resten av "Millenium"-serien. Hypen får relativt sett den kring Dan Brown att blekna. Folkhavets armar sträcks ut till den gudomlige führer Larsson: "Stieg heil! Stieg heil!" Expos gamla grundare har som deckarförfattare uppnåt en slags kult som ter sig rent religiös. Hans tidiga död och rykten om en opublicerad bok spär på detta till den grad att det internationellt uppkommer böcker om Stieg Larssons "hemliga värld".

En kompis till mig köpte den nyligen och sträckläste bokstavligen. Inte för att den var så fantastisk och fängslande utan precis tvärtom. Han skickade långa SMS där han i detalj gick in på varför jag inte ska läsa den. Och jag förstår honom. Jag har dessutom inte tid att läsa allt eftersom jag har en annan rejäl boktrave jag inte hunnit läsa. Samt verkligen vill läsa. Dock kunde jag inte stilla min nyfikenhet utan tankade hem "Män som hatar kvinnor" som talbok och har lyssnat på den medan jag pysslat med annat. Vill dessutom själv kunna uttala mig i frågan. Och det gör jag här och nu:

Vilken femstjärnig dynga! Vet inte hur många gånger jag utbrustit: "SLUTA nu för fan!" Den ÄR bokstavligen nervkittlande. Dock inte på rätt sätt. Det är ytterst enerverande med alla engelska uttryck han snappat upp och ska förklara för en, upprabblandet av prestandan på datorer som han antagligen läser direkt ur en annons, namedroppande av gamla barn- och ungdomsböcker, reklam för forskarresultat o.s.v. I vissa delar av boken finns stående uttryck som när var femte mening ordagrant lyder: "Han/Hon tände en cigarett".

Värst är nog det pinsamma försöket att imitera Guillous sätt att skriva. Idéstölderna från Guillou, Mankell, Marklund etc. är legio. Den krystade "insprängda samhällsjournalistiken" ska vara så "inne" som möjlig: misshandlade kvinnor (vem sa Marklund?). Oseriösa fifflande skurkaktiga svenska storkapitalister (vem sa Guillou och Mankell?) känns inte heller särskilt nyskapande. Bokstavstroende kristna galningar som mördar efter Bibeln har vi sett förr, inte bara i Mankells "Innan frosten"...

Personskildringarna i boken är stölder eller fantasifattiga stereotyper. Känns Erik Ponti igen? Det är direkt motbjudande när de stora svenska författarna inom genren skriver om varandra i sina romaner. Guillou är ju lätt igenkänd med Ponti-typen som satt i finkan för sitt journalistiska arbete. Här känner vi igen IB-affären. På samma sätt som vi känner igen Fib Kulturfront i tidskriften Millenium. Den "påhittade" personen i boken har skrivit en bok som heter "Tempelriddarna"... Varför? Får han cred och wow-reaktioner av att visa att han minsann känner "de stora killarna"? Fröken Salander upphaussas som en fantastisk, sammansatt och mångfacetterad personlighet. I mina ögon är hon bara en "arketyp" som man sett till leda i filmer och böcker de senaste decennierna: den illa behandlade kvinnan med sårad självkänsla, men som ändå är överintelligent och handlingskraftig när det behövs. Våldsam men med en längtan efter kärlek som hon tror att hon äntligen ska få uppleva på slutet. Men så blir hon sårad igen. Och just så slutar boken. Och man skakar på skallen och skäms...

Detta är usel kiosklitteratur. Med ett geggigt karbonpapper över. Jag är säker på att Stieg Larsson var fantastisk som landets största kännare av högerextrema rörelser. Hans död är tragisk och hans kunskaper skulle behövas. Där de kommer till sin rätta.

Å andra sidan har han ju lyckats underhålla en massa människor, inte bara i Sverige. Jag ska köra igenom de två andra böckerna i serien när jag ändå har börjat. Var är det man kan hitta ett och annat guldkorn om inte i dyn?

Man skulle kanske starta en rörelse som heter "Män som hatar klyschor"? Dock inte på Facebook i så fall, DET skulle vara klyschigt om något!