3000 (en meningslös bergochdalbana)

Jag har haft min blogg ett tag nu. Märker jag. Detta är redan blogginlägg n:r 3000...! När jag betänker detta inser jag att det allra mesta måste vara ren skit. Trots att jag är perfektionist och finslipar varje inlägg in absurdum. Nolltolerans. Inga stavfel. Språkmelodi som jag tänkt mig. Ungefär som jag inbillar mig att en musiker eller filmare gör. Formen blir nästan viktigare än innehållet. Ändå är det innehållet jag vill ha ut. Det andra är mest som jag lattjar (men blir självfallet lycklig när det blir kallat saker som "prosa-poesi"). Det är min privata dagbok. Där jag öppnar min själ för hela världen. Min vardag. Som är min helgdag. Som är mitt liv. Som är totalt banalt. Men uppriktigt. Jag är en känslomänniska. Och den som läser kan kanske få följa med i en bergochdalbana.......!!!!!

Ibland gör jag recensioner av skivor, konserter, filmer, möten och demonstrationer. Det är ingen politisk blogg även om jag skriver om politik ibland. Jag är inte ens intresserad av politik. Statskonst intresserar mig lika lite som allt annat från den logiska hjärnhalvan. Jag ser politiken snarare som en nödvändig överlevnadsdrift. Som mat, kärlek och sex. Som snarare är passioner (i synnerhet det förstnämnda som jag har mer erfarenhet av). Allra helst gör jag bloggen till en kärleks-blogg för mina fantastiska vänner som betyder mest för mig. Jag funderar och grubblar för mycket för min egen hälsa. Vardagsfilosofi. När jag för ut egna tankar i bloggen tar det ofta hus i helvete. Jag sårar människor. Fast jag bara vill skaka om grundvalarna. Annars är min blogg nog lika meningslös som jag själv. Varje människa har ju sin saga. Jag är bara en. Jag har för den delen "stannat upp" otaliga gånger i bloggen och reflekterat över just detta. Vilket bekräftar mina gnagande misstankar.... detta är ytterligare ett totalt meningslöst blogginlägg!