Klasshat?

Det har ett bra tag debatterats om och kring "klasshat" i etablerad svensk media (typ Aftonbladets kultursidor som typ bara jag i min Aftonbladet-läsande bekantskapskrets läser och älskar). Klasshat.... den kulturella medelklassen debatterar om det är bra eller dåligt. Själv är jag övertygad om att hat är tärande. Jag har svårt att ta kungafamiljen och "överklassafari" på allvar. Det tycks handla om människor som lever i sina egna reservat. Så långt ifrån mig man bara kan komma (annars har jag hela världen kring mig i min lilla förort). Men även jag kan känna hat. Mot de som ser ner på och försöker sätta sig på mig eller på de som jag tycker om. Jag har som feminist mycket mer till övers för Eddie Meduza-älskande raggarbrudar som pratar om "snus, mus och brännvin" på klingande västgötska än jag har för märkvärdiga och föraktfulla genusvetare i storstäderna. Det känns liksom mera in på skinnet. Eller snarare hjärtat. Man blir för den delen inte bättre av att vara arbetarklass, kvinna, invandrare eller HBTQ-person. Förtryck har ju ofta en negativ verkan. Klassklyftor, patriarkat, rasism och homofobi skapar aldrig något gott då det av naturen är av ondo. Men det kan väcka den starka känslan, vreden och beslutsamheten att göra slut på skiten. Och det är gott. Och rättfärdigt. Och jag är klart på!

Åsa Linderborg - Folkliga, festliga och föraktade

För den som, liksom Åsa Linderborg ovan, saknar en diskussion om "det folkförakt som slungas mot dem som spelar på Bingolotto, firar sommaren i en husvagn eller styr semesterkosan till lågprisvaruhuset i Ullared" vill jag varmt rekommendera Magnus E Marsdals ytterst läsvärda Högerpopulismen dissekerad om anhängarna till norska Fremskrittspartiet. Där ägnas mycket utrymme och statistik kring just "högt och lågt" i kulturella sammanhang. "Kulturelitens" folkförakt som driver "vanligt folk" med sin "vulgära smak" i armarna på högerpopulisterna. Och det är motsvarande människor som röstar på Jimmie Åkesson här hemma. Och där har vi inom vänstern det största ansvaret. Varför inte börja med att inte själva ägna oss åt folkförakt?