Middag med Trotskij

En solig morgon. Sitter på Värnhem, lyssnar på O Fortuna med Therion och undrar hur denna onsdag ska bli? Idag är det dagen som får fånga mig. Kan bli kul det med. Jag tänker inte fly. Spenatsoppa och kaffe till lunch gör en stark som Karl-Alfred och snabb som Speedy Gonzales. Middag. "Biff med lök är riktigt läbbigt" sjöng min barndomsidol (och jag är fortfarande barn) Hasse Alfredson. Det blir riktigt flott (hoho) på tallriken när jag har flera järn i elden (åtminstone på spisen) hemma i köket. Stekt ägg, hamburgare, lök.... majonnäs, tacosås och jalapenõs på det. Till dokumentären Trotskij - älskad, hatad, fruktad. Jag kan varken påstå att jag älskar eller hatar mannen i fråga. Men han är otroligt fascinerande, både som person och politiker. Och de autentiska filmsekvenserna är riktigt fräna. Jag fortsätter kvällen med dokumentärer. Blir rörd och nostalgisk när jag kollar på Fotbollens sista proletärer på ettan. ♥ Dan Corneliusson ♥ Torbjörn Nilsson ♥ Röde Ruben ♥ Bröderna Holmgren ♥ Johnny Bråttom ♥ Och alla som heter Glenn ♥ Mina stora barn- och ungdomshjältar i Änglarna med vanliga jobb spöar skiten ur miljonärerna i Barcelona och Palme talar om ekonomisk utjämning och solidaritet.... Det gör nästan fysiskt ont när jag tvingas se straffläggningarna i Barcelona igen så här 26 år efteråt. Minns det som igår. Palmes begravning. Hur varven läggs ner. Mardrömsåret 1986. Sverige skulle aldrig mer bli sig likt. Men jag hoppas att vi ändå kan göra det bättre en dag. Kanske till och med bra. Hellre genom fotboll än genom våld. Hellre Blåvitt än Röda Armén om man säger så. Appropå Trotskij.