Boön, Karlshamn (en hårdkokt blogg)

Lördag 19 oktober 2013. Jag och Stefan anländer Karlshamns station. Jan-Olof (J-O) och Catharina möter upp. En medelålders dam får inte igång sin bil. J-O får snabbt fram startkablar och damens vidare resa är räddad. Vi hoppar in i bilen. Vart ska färden gå? Bara föraren har planen i pannloben. Vi far över en bro. Boön. Bilen stannar och vi börjar gå. Men vad händer? En bil med en äldre dam bak ratten börjar rulla mot bryggan en meter framför och ett slut i en kaj i Karlshamn. J-O är framme snabbare än damens skugga. Backen går i och bilen rullar åt rätt håll. Vi pustar ut. Vi parkerar bilen och går ut till en stenklippa med vacker havsutsikt. En dam och två män (ja, vi andra ni förstår) börjar känna sig hungriga. J-O slänger omedelbart fram sin picknick-korg. En rejäl köttbullsbaguette och en kall Löwenbräu är inte sämsta frukosten. Vi vandrar vidare på ön. Här har stenhuggarna fört sitt hårdhamrade liv. Bland röd granit på ett bokstavligt hav av svart dito. Här stod under kriget gränsen mot tysken. Per Albin-linjen skyddas ännu idag av unga män. Numera med en tysk öl i näven. Garnisonskyrkogården lät under 1600-1800-talen minnet bevaras i mullen på en gudsförgäten ö åt de aristokratiska officerare som inte hjältemodigt upplät sina kadaver åt ålarna på Östersjöns botten. Tack vänner! Historien lever vidare genom oss hårdkokta hjältar!