Finns i Finjasjön

18 oktober. En vacker ledig höstlig fredag kan man ta vara på. Morgonkylan avtar och en klar sol skiner på en blå himmel. Tar tåget till Hässleholm för att fortsätta till fots. Äntligen ska äventyret bli av: jag följer med Linn på en vandring Finjasjön runt. Frallor finns bredda i ryggsäcken och det blir ett par välbehövliga raster vid stranden. Lite för kallt för att sitta länge (och att ta ett dopp känns inte riktigt aktuellt). Men benen går av sig själva trots backar och broar, stockar och stenar, lömska trädrötter och hala löv på blöta träspångar. Båthamn. Bäckar. Åar som man knappt kan särskilja. Ombytlig natur och intressanta informationsskyltar stimulerar sinnet och intellektet. Sandstrand att sitta och grilla på en sommarkväll (då ett dopp skulle kännas mer lägligt). Göingsk blandskog. Stenig trollskog. Backar som belönar med en utsökt skön utsikt över hela sjön (där Hässleholms rika troll passat på att bosätta sig sommarvis). Motionärer på mountainbike. Färska spår efter vildsvin. Känslan av att i själva verket vandra på sjöbotten då godsherrarna på 1800-talet sänkte sjön tre meter för att utvinna mer avkastning (men som ledde till att de fattigaste blev utarmade och flyttade). Alslingan, som kallas "Europas regnskog", med sina smått kusliga kala alar, ormbunkar och vass mitt i skogen. De små gärdsmygarna som plötsligt tittar fram från träspångarna under ens fötter. Att stampa på en stor röksvamp så att ett stort svart rökmoln bildas gör en till barn på nytt. För att inte tala om ruinerna av Mölleröds slott mitt i vildaste snapphaneland (slottet både kom till och raserades under det glada 1600-talet). Vi avstår dock den planerade korvgrillningen i skogen utanför Hässleholmsgården. 2,5 mil och 8,5 timmes vandring gör en lite trött och hungrig. Och frusen. Den stora solen på en klarblå himmel har ersatts av en stor fullmåne på en mörkblå. Och korvgryta i soffan framför Idol har nog aldrig varit så gott. Tack för en riktigt fin fredag!