Fasad i Ensamheten (till hans excellens statsministern)

En annan känsla uppfyller mig när Fredrik Reinfeldt påstår att han "hatar utanförskapet". Samtidigt som han försvarar sitt dödfödda Fas 3. Känslan av att jobba minst lika mycket som andra. Men aldrig ha möjlighet att hänga med jobbarkompisarna ut och äta. Eller ta en öl. "Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två" sjöng Susanne Alfvengren. Hur känns inte då ensamheten i ett arbetslag? I ett helt sammanhang? Att höra om storslagna semesterplaner i fikarummet som man själv inte kan drömma om? Ekonomiskt utanförskap skapar även ett socialt utanförskap. Sådan är kapitalismen. Jag har sett den. Jag har växt upp med den. Och jag hatar den.