En öppen famn ♥

Jag har tänkt mycket efter att mamma plötsligt förolyckades. Att vi inte kan ta varandra för givna. Tänk om jag varit dryg eller taskig mot henne senast vi sågs eller hördes? Då skulle jag bära det med mig livet ut. En evig skuldkänsla. Istället var det mer "Jag älskar dig min påg!" och "Jag älskar dig min ömma moder!" och planering av roliga äventyr, röja i trädgården tillsammans och annat. Känns skönt! Dryga och taskiga är vi alla lite då och då. Medvetet eller omedvetet. Om någon upplever mig så skulle jag bara bli glad om denne frågade mig vad det egentligen handlade om. Mycket bygger på missförstånd. Eller skitsaker man snabbt kan reda upp och skratta åt. Vissa strider måste man välja och ta. Men som regel är en öppen hand bättre än en kastad handske. Och det är roligare att ha det kul tillsammans än bittert i varsitt hörn. Det är ju faktiskt så att vi behöver varandra. Varandras famn. I alla livets stadier. ♥