Fredagsbön

Tittar ut genom fönstret. Ser människor från hela världen. Glada människor i glada färger. På väg till fredagsbönen i moskén. Samtidigt läser jag att Mona Sahlin vill att muslimska organisationer i Sverige ska ta avstånd från IS terror. På samma sätt som Ilmar Reepalu ville att Malmös judar skulle ta avstånd från Israels terror. Jag undrar vad det är med vissa besserwisser-politiker. Sluta leka duktig storsvensk Storasyster/Storebror. Jobba istället för integration, jobb, välfärd och att bryta utanförskapet. Låt vanliga fredliga människor leva sina liv i fred. Så skapar vi en fredligare värld. Kollektiv skuldbeläggning har aldrig någonsin skapat något gott. Det om något har historien lärt oss. Amen.

Den eviga kramen ♥ ♥

Trädet som kramar sig själv. Hemma på näset. Den eviga hemligheten. Magiska mysteriet som Serene löste vid första ögonkastet. Fötterna som spjärnar mot stenen. Den innerliga kramen. Den eviga omfamningen hos den ensamme som själv förvandlats till ett träd. Det går in i hjärteblodet. I saven. Som en vacker saga. Och när man kramar med sådan kärlek och värme slutar man aldrig att grönska. Inte ens i snöiga januari. Tvärtom. Trädet grönskar. Bär blå bär. Man tror man är i Italien. Men det är hemma på Näsby. Vi går ner till sjön. Vallarna som skulle skydda Kristianstad från översvämningar i tiotusen år är rivna och halva skogen är under vatten. Stenen vi skulle sätta oss på och filosofera är på sjöbotten. Men Serene finner en kraftfylld flintasten att ta med sig hem. Och egna sagoträd som den trollmor hon är. Skogsrå. Träd-nymf. Dryad. Magisk mossa. Lek. Vin på hångelbänken i det förtrollade träsket. Tidlös trolsk Tolkien-värld. Utsikt över slätten vid grillplatsen. Trädet kramar sig själv. Vi kramar varandra. Grönskar. I januari. På Näsby fält. Om en vecka är jag i Serenes sagoskog. I Roslagens famn. I Kärlekens famn. I Den eviga kramen. ♥ ♥

Troll-tankar

Ibland tror jag att jag är ett troll. På riktigt. När jag vandrar ensam i min egen lilla sagoskog. Pratar för mig själv. Sjunger för mig själv. När gränsen mellan fantasi och verklighet löses upp. Jag är inte alldeles klok. Vilket är min största lycka här i livet. Där jag går och letar efter sippor i februari som andra letar kantareller i augusti. Fåfängt. Fjantigt. Men sökandet efter det omöjliga är väl djupt rotat i människosjälen? Det är det i trollsjälen. Det vet jag. Jag finner såklart inga sippor. Men jag finner annat. Jag finner blad i glada färger. Jag finner naturens egna konstverk. Det är ruggigt. Det är blåsigt och lite kallt. Men vandrar man tillräckligt länge blir himlen till slut blå över popplarnas portaler. Våren är på väg. Och jag är inget troll som spricker i solen. Min svansföring är alldeles för hög!

Staty och huvudbry

Hur vill då våldsmännen blodtörsten läska? Det sägs de vill resa en dam med en väska! Som fordom över rakade skallar sågs rasa! Visst uppfylls vi alla med dödsskräck och fasa? En gång gick transporter till dödsängelns läger! Men vet ni hur mycket en handväska väger? Den kan faktiskt vara snärtande tung! Ej stilla som en lönnfet krigarekung! Kungen i Kungsan pekar slickepott mot ryss! Men har ni fått smaka en damväskas kyss? I fornstora dar bet det svenska stålet! Men vem vet var tanten nu planerar målet? Nu är det dax att börja oss bry! Ska vi uppresa en otäck staty? Det är inte lätt men så ser jag på saken: Hon borde ha varit ung, vacker och naken!

Raka rör och öppna hjärtan!!! ♥ ♥ ♥

Hur firar man Alla Hjärtans Dag med bravur? Man blir såklart bjuden på smaskigt taco-kalas hos finkusin Lotta! Slänger på sig finaste söndertvättade Motörhead-tischan och promenerar till Österäng! Frossar i köttfärs och jalapeños! Och sällar sig till de andra stenhårda grabbarna i soffan för att dricka cider och spela Uno! Kim sörjer i sin saliga lycka självfallet för att det blir bara rock´n roll! Raka rör och öppna spjäll! Hela kvällen! Det, mina vänner, är KÄRLEK!!! ♥ ♥ ♥

Fredens Ring ♥

"'Fredens religion' visar sitt ansikte". Så kommenterade talman Björn Söder (SD) i en drypande sarkasm terrorattentaten i Paris. Självfallet syftande på islam. Jag citerar Facebook-gruppen Fredens Ring som är initierad av unga norska muslimer: "Islam er å beskytte våre brødre og søstre, uavhengig av hvilken religion de tilhører. Islam er å heve seg over hatet og aldri synke på samme nivå som haterne. Islam er å forsvare hverandre. Muslimer vil vise at vi tar sterk avstand fra all type jødehat, og at vi er der for å støtte dem. Vi skal derfor lage en menneskelig ring rundt synagogen lørdag 21 Februar." Vad säger herr talman? Syna noga denna synagoga. Detta handlar inte om en enskild illgärningsman. Över tusen personer har redan anmält sig. Muslimer som bildar en mänsklig ring för att med den egna kroppen försvara sina judiska systrar och bröder. Det du, bror Björn. Hur ser ett "rätt ansikte" ut? De flesta har två ögon. Oden offrade förvisso sitt ena öga. Men det var för att ta del av visdomens brunn. Enögdheten är dumhetens religion. Oavsett tankar och tro. För att citera en av våra riksdagsledamöter: "Shalom, herr talman!" Peace, brother! På lördag är mitt hjärta i Oslo! ♥

Pojken med guldflickorna ♥ ♥

I en period då jag varvar maten mellan nudlar med biffsmak och nudlar med kycklingsmak bryter jag en helt vanlig onsdag av med en gudomlig fisk- och skaldjursgryta på torsk och lax. Till detta sallad och vitlöksbröd. Choklad och hembakade bullar till kaffet. Och korken åker ur buteljen på en flaska mousserande vin. Hur kommer detta sig? Är jag plötsligt pojken med guldbyxorna? Nej, jag jag har inget guld i mina fickor. Jag är snarare pojken med guldflickorna: Linda och Therese! Vi konstaterar att det är exakt tio år sedan vi var på praktik tillsammans på lärarutbildningen. Det känns som om tiden stått stilla. Men ändå har så mycket hänt. Små barn har kommit till. Små barn har blivit stora. En stor hund har blivit två små. Men dessa guldflickor är lika söta som alltid. Lika glada. Lika roliga. Lika smarta. Lika hjälpsamma. Lika värda miljoner kramar och kindpussar. Guldflickor som bjudit mig på så mycket. Fikor. Uppmuntran. Ja, även hjälpt mig till ett par roliga jobb. Guldflickor. Mer värda än alla guldbyxor i världen. Idag var det sportlov och gott om tid att äta, dricka, prata och ha kul i Lindas hus i "Horny Horna". Det sägs att alla goda ting är tre. Och visst är vi en go' liten treenighet? Det känns som att det snart är dax för en fika igen? När det börjar våras? Det var ett tag sen sist och vi har mycket att ta igen. Jag är tacksam för livets rikedomar. Jag är pojken med guldflickorna! Och det minsta jag kan göra är att skriva ihop en liten tacksamhetsblogg! Ni är bara.... guld!!!! ♥ ♥ (Bilden är tagen från en tidigare trippel-träff och absolut ingen annons!)

Bara träd och vita droppar

Man får inte låta livet passera förbi. Missa skogen för bara träd. Går det åt skogen med exempelvis ett sökt jobb kan man alltid ta en promenad på näset och se om årets första blommor slagit ut. I februari. Saker händer när man allra minst anar det. På både ont och gott. Det är något jag lärt mig det senaste året. Man kanske kan hitta en snödroppe? Mammas älsklingsblomma. Men det är ruggigt. Grått. Jag är ensam bland kråkorna på ängen. Ett idealiskt väder för att de kala bara träden i skogsdungen ska skapa en trolsk och gotisk mystik. Stammarnas subtila skepnader. Skriet från vildmarken. Yggdrasil. Draken som vaktar Livets träd. Mitt hedniska hjärta blommar ut. Så plötsligt finner jag dem. Under de nakna kvistarna. Bland de torra löven. De vita guldklimparna. Snödropparna. Jag uppfylls av plötslig lycka och ro. Lägger mig i de mjuka lövens täcke. Ibland behövs det så lite. Om man nu kan kalla det lite. Naturens magi. Årstidernas växlingar. Hoppet och tron på en kommande vår....

Ditt Hjärtas Dag ♥

"Tänk den som ändå hade någon som gav en ett hjärta på Alla Hjärtans Dag..." tänker många singlar. Just idag. "Tänk den som ändå hade någon som gav en ett hjärta någon enda dag..." tänker många som lever i den idealiserade heliga "tvåsamheten". I hjärtlösa förhållanden. Varje dag. Var rädd om ditt hjärta. Det har i djupaste grunden bara en rättmätig ägare: du själv! ♥

Serenes ask (Alla Hjärtans Dag) ♥

Plötsligt händer det! Efter nästan 43 år! Man har ett stort paket! Med hjärtan på! Som Pandoras ask! Fylld av Kärlek! Även chokladasken då jag efter en själsligt omtumlande dag behövde lite godis och tröst (och jag tjuvöppnade igår)! Fullt av söta hjärtan! En mjuk nalle att gosa med! I väntan! I längtan! I trängtan! Efter avsändaren! Tack Serene! Sweetheart! Vi ses snart igen! Så länge har jag alltid nybäddat åt dig i mitt hjärtas kammare! Jag älskar dig! ♥

Korthus

Livet känns ofta som att bygga ett korthus. Man bygger lite och det rasar. Man bygger lite till och det rasar. Ibland rasar det direkt och ibland lyckas man bygga så högt att man håller andan... innan det rasar. Men man fortsätter att bygga. Man ska fan inte ge sig. Och ju fler våningar desto mer fjärilar i magen. Man vet aldrig. Hur stadig man är på handen. Hur stadig grunden är på korthuset. Så man tar inget för givet. Inte att det ska hålla för evigt. Och inte heller att man aldrig ska lyckas. Då får man spader. Kort sagt.

Fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e. Otursdag eller lyckodag? Av alla dagar var jag just idag på en intervju för ett riktigt drömvikariat. Hur det går vet jag inte än. Jag vet bara att jag skulle stortrivas. Jag skrapade även en Trisslott. Vilken jag inte vann något på. Men det var en gratis present och jag fick en spännande minut. Fredagen är kärleksgudinnorna Friggs och Frejas dag. 13 är det fullbordade månåret. Den perfekta lyckodagen innan de patriarkala olyckskorparna tog över. Jag har inte tur i spel. Hur det går i arbete återstår att se. Men en sak vet jag. Jag har lyckan med mig i kärlek. Vilket jag återkommer till imorgon då det är Alla Hjärtans Dag. Ikväll ska jag dock mysa ordentligt i min ensamhet. Med kärlekschoklad till kaffet framför TV:n, bok och mysig musik. Lyckosamt lycksaligt fredagsmys önskar jag Er alla! ♥ ♥ ♥

Den morronen

Brukar börja dagen med starkt kaffe och musik. Som en kick ass. Sen finns det musik man hellre vill lyssna på i det halvsovande drömska tillstånd då natten kysser morgonen. Den morronen är ingen X-plodera mig 2000. Ingen elektrisk högspänning rakt in i blodet. Jag tyckte först att det bara lät sömnigt och uttjatat. Vid andra lyssningen blir Thåströms nya väldigt mycket bättre. Kanske för att jag skruvat upp volymen och kan sugas upp av ljudbilden och dramatiken? Suggestivt sound och en dunkande puls. Som hjärteblodets egna rytm. Jag fantiserar om att lyssna på detta i en gammal kyrkas stenkalla akustik. Medmusikerna bör icke underskattas. Den känns tveklöst som en fortsättning på de senaste skivorna. Berättande pratsång från en ovanligt vanlig människas liv. Rågsveds Dan Andersson i 2000-talet? Märkliga metaforer som simplaste svensson kan ta till hjärtat. Perfekt när natten faller på redan på eftermiddan och man varken är överlycklig eller förtvivlad. Allvarligt. Kanske lite oroligt harmoniskt? Förlåt. Detta ÄR vackert. "Kyss mig hundra meter upp i luften.... kyss mig så att nånting kan bli Gud igen...!"

Hat, våld och avhumanisering

Det som skrämmer mig mest är inte att anabola-stinna väktare eller labila poliser tar till övervåld ibland. Det är inget nytt. Det händer med jämna mellanrum och kan i bästa fall utredas. Det som skrämmer mest är inte heller "avsaknaden av civilkurage". Yrkesgrupperna i fråga har ett våldsmonopol. Det som skrämmer skiten ur mig är hur lätt det är att avhumanisera människor. Hur snabbt ett barn kan bli en "illegal" människa. Hur hatiska kommentarer på Facebook, Flashback och Twitter förr eller senare leder till mordiska attentat mot tiggare, läger, flyktingförläggningar och moskéer. Människor i vårt land som inte kan gå ut utan att dagligen bli antastade, trakasserade och hotade. Med hatiska skratt och skämt som en skämd efterrätt. När jag såg hur väktaren på Malmö central misshandlade ett barn trodde jag inte att jag kunde känna mig mer maktlös. Att klumpen i magen kunde bli värre. Jag hade fel. Hatet på nätet får det att kännas värre. Avhumaniseringen av människor känns allra värst....

Skogstrollet och sagans hångelbänk

Solen skiner! Lyckan sprudlar! Näsan exploderar! Ögonen svider! Hals och gom kliar! Fem säkra vårtecken! Men det får vara värt allergi redan i februari! Ni börjar känna mina rutiner: eftermiddagspromenad på Näsby fält! Översvämningarna har nästan försvunnit! Islossning! Sjöarna har åter blivit kohagar och bokskog! Det blåser lite friskt som det ska göra på slätten! Slöa kråkor på mark och buskar och en ensam glada som seglar på himlen i en hopplös jakt på en god gnagare till lunch! Ännu flyger vildgässen över de skånska vidderna! Och jag känner mig som eleganten från vidderna! Slättens son! Hippie-vikingen! Trollet i sagoskogen! Som finns på riktigt! Magiska svampar i sagolika färger! Familjen Flinta är samlad på marken! Som när jag var här för bara ett par veckor sen var sjöbotten! Atlantis! Atlant-is! Sjön spricker upp och solen åker skridsko! Liten tuva bryter stor is! Solens spegel! Själens spegel! Hångelbänken mitt i träsket! Där de mossbeklädda stockarna och stammarna liknar dinosaurier! Kan det överhuvudtaget bli mer romantiskt?! Vinter? Vår? Sommar? Höst? Det känns som att det är alla årstider på samma gång! Som i själen! Jag är inte alltid så hälsosam mot mig själv! Och det trivs jag med! Men ibland känner jag mig hälsosam mot både kropp och själ! Som när jag går och tar bilder i naturen! Motion! Frisk luft! Sol! Färger! Dofter! Ljud! Kreativitet! Fantasi! Vardagens bekymmer kommer man icke undan! Men de ska aldrig få sabba mitt humör! Min lycka! Min korta lilla stund på jorden! Tack för att Ni vill följa med!