Man får inte låta livet passera förbi. Missa skogen för bara träd. Går det åt skogen med exempelvis ett sökt jobb kan man alltid ta en promenad på näset och se om årets första blommor slagit ut. I februari. Saker händer när man allra minst anar det. På både ont och gott. Det är något jag lärt mig det senaste året. Man kanske kan hitta en snödroppe? Mammas älsklingsblomma. Men det är ruggigt. Grått. Jag är ensam bland kråkorna på ängen. Ett idealiskt väder för att de kala bara träden i skogsdungen ska skapa en trolsk och gotisk mystik. Stammarnas subtila skepnader. Skriet från vildmarken. Yggdrasil. Draken som vaktar Livets träd. Mitt hedniska hjärta blommar ut. Så plötsligt finner jag dem. Under de nakna kvistarna. Bland de torra löven. De vita guldklimparna. Snödropparna. Jag uppfylls av plötslig lycka och ro. Lägger mig i de mjuka lövens täcke. Ibland behövs det så lite. Om man nu kan kalla det lite. Naturens magi. Årstidernas växlingar. Hoppet och tron på en kommande vår....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar