Igår hjälpte jag min gode vän historikern Lars Hansson att flytta sin utställning Förförelse och förföljelse från Statarmuseet i Torup till Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Som alla utställningar som påminner oss om nazismens förbrytelser är den evigt aktuell. Även dagsaktuell. Vi måste påminnas om den förföljelse som förtryckets ideologi leder till. Då ju inte alla passar in i det drömda "idealsamhället". Men för en av alla många grupper i 1930- och 40-talens Tyskland kunde nazismen locka inte bara med piska utan även med morot: de vita tyska "arierna" (med hälsan i behåll och som inte ifrågasatte makten). Mat på bordet. Egen Volkswagen ("folkbil"). Inte bara arbete utan även semester. Folkhälsa. Kvinnoorganisationer. Välfärd och ett sammanhang. Efter nederlag i såväl första världskriget som den tyska revolutionen 1918. Mellankrigstidens ekonomiska kris, sociala misär och nationella splittring. Historien handlar inte bara om där och då. Den handlar om här och nu. Och inte minst här och sen. När jag tar del av utställningen kan jag inte låta bli att se dagens europeiska situation. I krisens spår växer åter de högerextrema rörelserna och den exkluderande nationalismen. Syndabockstänkandet och drömmen om "den rena gemenskapen". Jag ser Sverigedemokraternas propaganda med färgglada bilder på rågblonda barn hand i hand i en blomstrande somrig Bullerby-idyll. Den förföriska devisen: Trygghet & Tradition. De eviga orden om att vi "måste ta hand om våra egna i första hand". Vi får aldrig glömma förförelsens makt. Den går inte allt för sällan hand i hand med förföljelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar