Jag tror på barnen

Tittar på Debatt på SVT Play. Först Regina Lund och om att prata med döda. Följt av en debatt om att införa betyg i skolan från fjärde klass. Två fenomen som går emot den etablerade forskningen. Jag anser självfallet att man får tro på vad man vill. Mediala förmågor eller tidiga betyg. Jag är ingen teknokrat och tror på att politik är att vilja. Men även forskningen måste till. Och Skollagen bygger på vetenskaplig grund. I den tredje debatten om barn, kampsport och våld inom idrott kommer äntligen barnperspektivet in. Psykologer kommer till tals. Det blir vetenskap. I debatten om betyg var det just det som lyste med sin frånvaro. Det handlade om bedömning. Det handlade om lärares administrativa uppgifter. Det handlade om kommunpolitiker och skolbudget. Det handlade om allt utom om pedagogik. Inget om beteendevetenskap. Ingen barn- eller utvecklingspsykolog kom till tals. Barnen försvann bland siffror och bokstäver. Jag har diskuterat med många sjätteklassare om betyg. Så gått som samtliga upplevde enbart stress och obehag. De var barn. Fjärdeklassare är ännu mindre barn. Betyg och bedömning är inte samma sak. Varje elev behöver mycket mer tid med lärare och annan skolpersonal. De behöver studiero. De behöver verkligen inte extra omotiverad stress och press. De behöver växa och utvecklas. De behöver definitivt inte få en stämpel på sig. Ett stigma. En påtvingad självbild av att vara "duktiga" eller "inte duktiga". Jag tror ärligt talat att många politiker verkligen tror på tidiga betyg för att "sätta in resurser i tid" (som om det inte redan vore skolans uppgift). Men jag tror faktiskt att vissa högerpolitiker drömmer om en sorteringsskola. "Duktiga" elitelever som ska hävda landet internationellt och "omotiverade" elever som outbildad och underbetald arbetskraft på en avreglerad arbetsmarknad. Jag tror på ideologins makt över politiken. Jag tror på barnen. Jag tror dock inte på betyg som en pedagogisk resurs. Och jag tror hellre på att prata med döda än jag tror på psykisk barnmisshandel.