Pust! Man gör sig inte skyldig till lagbrottet hets mot folkgrupp om man spelar låten "Heil Hitler" med Eddie Meduza. Detta har fastslagits av JK:
"Justitiekansler Anna Skarhed menar att låten är ironisk och låter bli att inleda förundersökning.
– Hellre fria än fälla, säger hon och påpekar att det mesta ska tillåtas enligt vår yttrandefrihetsgrundlag.
Hon förstår att refrängen där `Heil Hitler´ sjungs om och om igen kan verka stötande, men att texten måste ses i sin kontext."
Gott så. Och hon har alldeles rätt: låten bör och måste ses i sitt sammanhang. Man kan inte utgå från en uppseendeväckande rubrik utan måste tillägna sig hela innehållet.
Dock har jag en invändning: jag betraktar inte texten som ironi.
Enligt SAOL är ironi: "klander el. förlöjligande under skenbart beröm". Det är samma definition som jag själv har. Det som ofta kännetecknar Eddie Meduza, och gör honom så politiskt slagkraftigt, är just den mästerliga ironin:
"Heja USA! USA har alltid rätt! Det är jättebra att ni hjälper Pinochet! För vi vet att han är en trevlig man! Vapen ska han ha! Heja USA!"
"Heja Bohman friskt humör! Det gör inget om vi dör - mera kärnkraft!"
"Om vi råkar kola av får vi gratis sten och grav - mera brännvin!"
I den rörande berättelsen "Det osynliga barnet" av Tove Jansson, som alla som har med barn att göra borde tvingas att läsa, visas hur lilla Ninni blir osynlig av vuxnas bitande och hjärtlösa "ironi" ("va duktig du är som *******). Att säga saker man inte menar, just i klandrande och förlöjligande syfte. Vissa är förtjänta av detta. Som Pentagon. Bohman och kärnkraftslobbyn. För att inte snacka om alkoholromantiken. De starka och mäktiga ska alltid utsättas för en krokodilkäft av ironi! Men aldrig de svaga och maktlösa. Allra minst barn!
Dock menar jag att "Heil Hitler" inte är ironi. Man behöver bara lyssna på ett par meningar för att förstå att det handlar om nazismens förbrytelser utifrån Führerns eget perspektiv. Ett litterärt grepp som både är slagkraftigt och intressant ur många aspekter, inte minst det psykologiska. Sista versen går:
Ja mitt Rike skulle bli det vackraste som någon sett
Därför var det hemskt att se hur min armé slog till reträtt
Och mitt Rike krympte ända fram till gränsen av Berlin
Liksom Sokrates fick jag nu dricka Dödens bittra vin
Heil Hitler
Nu var det slut på alla drömmar
Heil Hitler
Mitt Rike sprack i alla sömmar
Stubinen brann för fullt
Och jag tänkte just som kulan livets låga blåste ut
Att man bygger ingen bättre värld med kulor våld och krut
Ironi? Nej. Hets mot folkgrupp? Så långt ifrån man kan komma.
Jag glömmer aldrig för tio år sedan när vi rullade in på Roskildefestivalens bilparkering. Eftersom jag satt bakom ratten bestämde jag musiken som enväldig Führer (ursäkta ironin!). Och det var "Radio Ronka nr. 2" som regerade. Exakt när vi nådde parkeringen började "Heil Hitler". Grabbarna i baksätet fick fnatt och ville att jag skulle skruva ner eller stänga av. Aldrig! menade vi pojkar fram i bilen, det är en starkt anti-nazistisk låt! Vilket självfallet danskarna (och svenskarna) på parkeringen inte skulle fatta om de inte lyssnade noga. Och det ska erkännas att det kul att provocera...!
Lyssna själva om ni inte redan gjort det! En härlig låt som verkligen sätter sig! Och som har ett starkt allvar!
Man blir inte nazist av att lyssna på Eddie Meduza! Inte ens av vit makt-musik! Man blir nazist av att bli osynliggjord! Som Ninni blev! Man blir nazist av att bli förnedrad och nertryckt! Genom mobbing av hjärtlösa "kamrater" och föräldrar! Eller för den delen: Regeringens exkluderande av sjuka, gamla och arbetslösa! Kärlek, empati och omtanke med en lagom dos ironi kan skapa en bättre och vackrare värld!
* * * * * * * * * * * * * * * * *
You watch their faces
You'll see the traces
Of the things they want to be
But only we can see
They come for killing
They leave and still it seems
The cloud that's left behind
Oh, can penetrate your mind
But sail on, sing a song, carry on
Cause We Rock, We Rock, We Rock, We Rock
(RJD)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar