onsdag 28 juli 2010

Karl XI I: Gråkappan?


Just nu håller jag på med historikern Göran Rystads biografi över Karl XI. Den snälle "Gråkappan" vi hörde sagor om i skolan. Han som skulle rida omkring inkognito "som en vanlig man" och hjälpa folket. Som sossarna gjorde till en folkhems-koryfé, vilket man kan läsa om i Åsa Linderborgs doktorsavhandling om socialdemokratins historieskrivning. Legendens makt är stor.

Även Rystad tangerar åt denna syn. I sin bok "Politiska mord" framställer han Karl XI, det svenska kungliga enväldets grundare och stadfästare, som en mer eller mindre mytisk föregångsgestalt för det moderna svenska demokratiska samhället. Detta genom att bryta med adelns ståndsprivilegier och låta vem som helst göra karriär. Kompetens gick före börd.

Vilket ju självfallet är bra. Skulle jag sörja så wore jag tokot, som samtida Lasse Lucidor skaldade såsom "en spotsk likgiltighet för ödets växlingar". Den maktlöse och fattige sätter sin lit till Gud. Eller till den enväldige kungen av Guds nåde: Karl XI. Jag finner själv en stark tillfredsställelse när Elfte Karl tar upp kampen mot den övergödda och maktkåta högreståndsadeln. Såsom Magnus Gabriel de la Gardie som jag känner personligt agg och avsky mot.

"Nu stundar räfst och rättarting!" är mitt eget slagord mot våra slösaktiga och ansvarslösa politikers stöld av vår (kalla det gärna "Kronans" trots att jag är republikan; ändamålen helgar medlen) gemensamma egendom. Såsom drottning Kristina tidigare försnillade statens gods och gåvo dem åt Magnus Gabriel och kastade pärlor även åt många andra svin. Ta det tillbaka! som Mikael Wiehe sjunger idag!

Men folket måste sluta att förlita sig på Gud och Konungen! Eller Marknaden och Makthavarne! Börja tro på sig själva och Rättvisan! Gå man ur huse!

Amen!



The world is full of kings and queens
Who blind your eyes and steal your dreams
Its heaven and hell, oh well
And they'll tell you black is really white
The moon is just the sun at night
And when you walk in golden halls
You get to keep the gold that falls
Its heaven and hell, oh no!
Fool, fool!
(RJD)

1 kommentar:

Harju-Virta sa...

Hej !
Vem har skrivit den här:
The world is full of kings and queens
Who blind your eyes and steal your dreams
Its heaven and hell, oh well
And they'll tell you black is really white
The moon is just the sun at night
And when you walk in golden halls
You get to keep the gold that falls
Its heaven and hell, oh no!
Fool, fool!
MVH
Eeva-Maija