Möllevångsfestivalen

Ikväll besökte jag Möllevångsfestivalen för första gången. Och sista. Det sista konstaterar jag med en klump i hjärtat.

Satan i gatan vilken mysig festival! Devisen Av folket - för folket höll vad den lovade!

Det var bokstavligen en oas i Malmös sommarkommers med inneuteserveringar (blev lite motsägande; trendiga uteserveringar då), taxibilar och kvällsflanerande stroppar. Välanvända soffor och fåtöljer var uppslängda överallt för besökarna att själva slänga sig i. Maten och fikat var till närmast självkostnadspris. Det hela var en röd-grön röra av musik och politik. Och gemenskap. Underbar flower power-känsla. Folk satt på trottoarkanterna och drack medhavd öl. Snutar och patrask fanns inte i närheten. Inte heller bråk och våld.

På Röda Gatan trängdes vänstern och jag minglade runt bland de olika stånden. De studentikosa pyttesmå medelklassvänstergrupperna dominerade, men även Efter Arbetet (tidningen Arbetets arvtagare), tidskriften Mana m.fl. Bokborden var rena porrgömman med allt från Rosa Luxemburg till Pierre Schori. Av Kvarnby Folkhögskola, som ju även har serieskola, fick jag en tjock och härlig serieantologi med presentationer av ett stort antal unga talangfulla serieskapare. Jag tog en gratiskaffe i tältet "Fika med en muslim" tillsammans med broschyrer och pennor från Svenska Muslimer För Fred Och Rättvisa och studieförbundet Ibn Rushd. På Folkets Bar köpte jag en kaffe för en femma och en folköl för en tia. Och lyssnade på två intressanta föredrag.

Det första hölls av Nazem Tahvilzadeh i redaktionen för Mana. Han tog upp behovet av antirasism i den svenska politiken, starkt påverkad av integrationsutredaren Masoud Kamali. Denne betonar den strukturella rasismen i samhället och avfärdar både den liberala individlösningen (diskriminering är den enskilde invandrarens fel) och integrationen i sig som han menar enbart befäster den diskriminerande strukturen. Det diskuterades hur termen "ras" har kommit att ersättas av först "kultur" och senast av "värderingar" i uppdelningen "vi och dom". Där självfallet "vi" har sunda värderingar värdiga vårt samhälle. "Vi allihopa". Visst...

Det andra föredraget hölls av Lina Myritz i organisationen Isolera Israel. Hon visade på ett bra sätt på vikten av en villkorslös bojkott av ockupationsmakten Israel, hur Sveriges regering trots fagra ord gör allt annat än sätter hårt mot Israels terrorpolitik samt tog kål på argumenten mot bojkott (att det kommer att slå mot de svagaste i Israel, palestinierna etc.).

Trubaduren Kristian Svensson sjöng både politiska och "existentiella pretto-låtar". Musikaliskt påminner han väl närmast om Finn Zetterholm (men har flera järn i elden, han har bl.a. skrivit en bok om tvångssteriliseringarna). Avslutande "Möllevångssång", låten jag själv hoppades på, gav mig tårar i ögonen:

"Säg har du hört om rykten som nu börjat slå rot? Att packet ska fördrivas med renoveringar och hot? Ja, snart lär överheten sitta här historielös och blind. I hus där drömmar drömdes om förändringarnas vind."

På Gröna Gatan fanns Kundaliniyoga, Djurens Rätt, Greenpeace, Miljöförbundet Jordens Vänner, Rädda Katten m.fl. Man kunde även mixa/trampa sin egen smoothie av närodlad frukt med hjälp av en cykelgenerator! Här satte jag mig i en soffa och lyssnade på slutet av en spelning med ett underbart band som lirade flummig 70-talsprogg.

I mitten av festivalen spelades elektro-reggae bland soffor, fåtöljer och mattor. På Möllevångstorgets scen såg jag slutet på Oomaigoosh. Detta kollektiv spelar nån slags märklig kombination av cabaret-mässig 60- och 70-talig världsmusik från hela världen. Helt underbara! Alla artister jag såg tycktes vara väldigt unga. Och lovande!

Kvällsmaten inköptes i tältet med mat från Uruguay: en sån där superläcker, köttig, kryddig och saftig korv med sån där ljuvlig grön vitlöks-gucka och rejält bröd som ofta serveras av latinamerikaner.

Jag har enbart nämnt ett urval som jag själv tog del av. Det hela var en verklig folkfest för hela familjen. Av folket - för folket!Tyvärr var det även sista Möllefestivalen. Arrangörerna menar sig ha uppnått sina syften och vill sprida ut sin verksamhet, kultur och närdemokrati, över året istället. Vilket såklart är vällovligt. Men trist ändå. Det var ju så jävla mysigt!!!!


♥ MÖLLEVÅNGSFESTIVALEN - AV FOLKET FÖR FOLKET ♥

* * * * * * * * * * * * *

Whenever you dream
You're holding the key
It opens the door
To let you be free
(RJD)