Det kändes inte som badväder vid middagstid. Vart i fagra Skåne skulle jag hitta på att åka idag då? Valet föll på Ystad. Jag var lite sugen på att besöka Klosterkyrkan.
Jag tog bussen ner och passerade sagolika Österlen. Läste i boken om Lantarbetarförbundets historia. Om 1940- och 50-talen. När statarsystemet avskaffades. Vilket jävla system det var alltså: en feodal relik som bokstavligen var löneslaveri (i natura). Den manlige stataren sålde inte bara sig själv utan även sin hustru för ett år i taget. Med Husbondestadga och allt. Man fick intrycket av att medeltiden i Sverige tog slut kring 1950...
Konstmuseet och turistbyrån håller till i samma byggnad i Ystad. Jag började med att gå in där, rafsa ihop en massa turistbroschyrer och ta en mugg kaffe. För en tia. Med påtår. Civilisation!
Konstmuseet verkade inte så upphetsande. Inte stadsvandringar i Wallanders fotspår heller. Vem fan betalar för att gå i ett lämmeltåg för att bli visad Mariagatan och snutstationen i Ystad? Det borde väl finnas en massa lemlästade lik då också om det ska vara äkta wallanderskt? Det skulle jag däremot komma att få se. Äkta vara dessutom.
Nu hade solen och värmen verkligen kommit tillbaka. Det kryllade av folk på gator och torg. På en stor torghandel doftade det av exotiska inslag som spansk paella och australiensiska känguruburgare. Fast slika smaskigheter hade jag inte råd med så jag skyndade därifrån mot klostret.
Ystad är en helt otrolig sommarstad! Och i mina ögon kom den att passera Lund som Skånes vackraste och mysigaste kulturstad! Alla medeltida gränder! Alla korsvirkeshus i tegel! Skandinaviens Strasbourg! Ingen gotisk katedral som i sistnämnda stad, däremot en pampig romansk basilika (med gotiska tillbyggnader i spetsbågsstil). Tyvärr hann jag bara med ett kort besök i St:a Maria Kyrka. Men jag kommer tillbaka! Väldigt snart!
Klosterkyrkan och dess trädgårdar var verkligen värda ett par timmar. Inte bara för att det är vår bäst bevarade medeltida klosterbyggnad. Den har även en helt otrolig medeltidsutställning: "Makten och heligheten". Denna belyser Danmarks medeltidshistoria genom maktkampen mellan den "timliga" kungamakten och den "andliga" kyrkliga makten. De utställda föremålen är utlånade från ett flertal museer och det finns gott om intressanta faktatexter om denna turbulenta tid.
Upplägget är bra och pedagogiskt strukturerat. Dels genom de tre kompletterande "stånden" som var helt förhärskande i samhällsideologin:
* Oratores - De som ber - Biskopar och präster
* Bellatores - De som krigar - Adel
* Laboratores - De som arbetar - Köpmän, hantverkare, bönder
Utställningssalen var genialt utformad som ett schackbräde med montrar symboliserande schackpjäserna. Texterna betonade att i det medeltida Europa var schackspelet inte längre ett krigsstrategispel som det indiska originalet. Istället symboliserade det den feodala ordningen. Således var kungen Danmarks kung, drottningen Danmarks drottning, löparen biskopen som grundade klostret, springaren en krigare (adlig riddare eller fotsoldat), tornet en väktare och bonden en bondkvinna.
Eftersom utställningen belyste både den världsliga och andliga makten, samt samtliga sociala skiktningar, utgjorde de utställda föremålen en verkligt brokig skara. Vilket gjorde att man inte tröttnade. Jag fascinerades av de guldbroderade silkesbroderierna och av hantverksskickligheten bakom "enkla" vardagsföremål som kammar och nycklar. Vissa detaljer var hyfsat morbida, såsom skelett av ett tvåårigt barn och lemlästade soldater med huggskador i skallen och hål efter armborst. För att inte tala om en leprasjuk fot med bortfallna tår. (Samtliga likdelar från Åhus, vars strand jag hoppade över idag!)
Stämningen höjdes ytterligare genom gregorianskt munkmässande som bakgrundsmusik. Jag kom in i en ordentligt sakral stämning och kunde inte hålla mig från att falla på knä inför altarskåp, gigantiska bloddrypande krucifix och madonnaskulpturer (med barnet eller en liten söt drake i handen). När jag såg alla häftiga svärd och andra vapen pumpades däremot adrenalinet igång och jag ville bara ut och fajtas. Slika stämningar skiftade på en sekund!
Jag rekommenderar alla ett besök! Utställningen kostar 30 kronor och varar året ut! Håll dock käften därinne och var inte rädda för att göra ett besök på egen hand! Det är då man kan få den där riktiga kontemplativa känslan som i en riktig kyrka! Jag gjorde en tyst bikt inför Madonnan med sitt milda leende: [jag smet in utan att lösa biljett]! Man vill ju inte bli straffad av Gud och få leprasjuka ruttnande fötter och bli tvångsplacerad i den av Alliansen återinförda och privatiserade Spetälskedalen!
Det var varmt inne på utställningen och skallen surrade av intryck. Därför var det skönt att komma ut i luften och gå omkring lite i klosterträdgårdarna: Örtagården, Kålgården, Apelgården och Rosengården (de har numera även en Piongård). Jag funderar starkt på att åka tillbaka flera gånger nu under sommaren, sätta mig i Rosengården med en bok och bara koppla av och koppla bort. Omgiven av hundratals olika sorters rosor. Det pallar min pollenallergi!
Medeltiden var inte mörk! Inte ens grå trots att klostret i Ystad är grundat av Gråbröderna!
(Bilden underst föreställer ett fat med Johannes Döparens avhuggna huvud. Som sagt behöver man inte gå Wallander-vandring med tyskar för att se lemlästade lik.)
Oh, I, I testify
They just showed me Mary
She was stoned,
stoned, danger zone
There was nothing in her eyes
And then there, there in the air
Nailed to the cross was Jesus
Cross-road, overload
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar