... min arvedel

Har börjat känna av en massa ångest. Ont i magen. Inte bara för "stora" saker som brist på jobb och kärlek (det dyker oväntat upp både arbete och amore då och då). Jag får ångest för skitsaker. Inte minst om det handlar om människor och saker jag tycker om. Jag kanske vill för mycket? Känner för mycket? Bränner mig själv? Med risken att bränna andra? Jag säger och skriver klumpiga saker när jag tror jag vill väl. Och blir livrädd att ha sårat andra. Får dåligt samvete för allt jag gör. Jag borde kanske släppa gasen. Hålla hastigheten. Utan att tappa känslor och engagemang. Bara försöka hitta en balans och harmoni? Utan att det blir livlöst? It´s better to fade away than to burn out?

Vet inte vad som hjälper. Att skriva av sig så här och låta andra få ta del är nog inte fel. Men en sak vet jag verkligen: när man känner av ångesten som starkast är den bästa medicinen att kramas. Inte prata. Inte ett ord. Bara kramas.....