Leva livet (och tjäna stålar på det)

Jag var malaj i lumpen. Men befälen försökte intala oss att det det inte fanns ord som "malaj" (nedvärderande ord för asiatiskt folkslag; min anmärkning) och "lumpen" (skräpet/skiten/lumporna; min anmärkning). Efteråt håller jag med (trots att vi liksom utbildningsminister Björklunds meniga små artonåringar blev kallade "ludermässiga"). Vi var "soldater" (trots att vi inte var krigsplacerade och stridspitten sällan stod i givakt). Ordet "jobberi" handlade ursprungligen om ekonomisk korruption. Småningom blev "jobbare" arbetare. Men "jobb" var fortfarande ett nedvärderande ord för arbete. Som sunkigt och... lumpet. Lyckligtvis kan vi omvärdera ord. Men jag tycker att det känns sådär när politikerna snackar om "jobben i fokus". Jag vill inte jobba. Jag vill leva livet. Och tjäna pengar på det. Som jag gör nu. Genom att "jobba" med något som "är jag". (Syftar på mitt lärarjobb; författargrejen tjänar jag enbart groupies på!)