Röda fanan

Idag hissas den blå-gula flaggan i Sverige. För att vår ofrivillige monark råkar fylla år. Den svenska nationalsången lär möjligen sjungas av enstaka berusade medborgare. Med rakad skalle eller vit mössa. Lite osäkert och ganska skrämt. Imorgon demonstrerar miljoner människor i hela världen med den röda fanan. Som de gjort i över hundra år. Medvetet och beslutsamt. För att de har en dröm. Att ingen är kung eller drottning. Att ingen är undersåte. Alla är vi människor. Med samma drömmar om kärlek, gemenskap och lycka. Med samma röda blod. Oavsett hudfärg. Oavsett kön. Oavsett sexualitet. Oavsett vilken "klass" vi råkat födas i eller sluta hos. Imorgon sjunger miljoner strupar Internationalen. För Frihet. För Jämlikhet. För Syskonskap. Vi gör det varje år. Varje dag. Varje sekund. Om så i hundra år. Och hundra till.