William Blake är min älsklingskonstnär och poet. Bedårande etsningar och poem som längtar bort från rationell materialism och kapitalism. "Reaktionär" säger vissa. Jag vill inte tillbaka till medeltiden. Jag vill framåt. Till den unge Karl Marx dröm om ett samhälle där anden kan befrias från kapitalismens bojor. Lägg märke till ansiktsdragen och hållningen i Blakes etsningar. Visst är vi väl alla sinnesförvirrade kungar och drottningar, uppstigande och fallna änglar? Åtminstone ibland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar