Å nej, nu dillar han med maten...!

Vad är meningen med livet? Att leva det såklart! Fredag igen. Långhelg igen. Själv är jag lite trött på helgerna men missunnar verkligen ingen att njuta av lite ledighet. Och jag myser till det lite själv. En nykter och städad fredagskväll hemma i soffan. Trött på jul- och nyårsmat gör jag en god sallad. Glasskål, träslev, trägaffel och perstorpsplatta som ni kan se. Inget postmodernt latte-kök här inte. Och med en schysst baguette slår man världen med häpnad! Å nej, nu dillar han med maten! som Thomas Wiehe sjöng om fantiserande Staffan i Vilse i pannkakan. Och jag avnjuter maten och fredagskvällen till denna fantastiska serie. Jag minns hur ungmoderaterna på 90-talet ojade sig över hur just detta barnprogram traumatiserat dem. Personligen kan jag inte (utan att vara taskig) undgå att tycka att Storpotäten är ganska lik statsministern. Men det slår mig än mer hur "tankesmittan" om att "Jorden är platt som en pannkaka!" påminner om "tankebacillen" som härjade tills alldeles nyligen. Den som gick ut på att enbart statsministerns "ansvarsfulla" politik med skattesänkningar för de med pengar och jakt på gamla, sjuka och arbetslösa kunde rädda Sverige ur krisen. Men det blev som bekant bara pannkaka av det hela. Fyra år till så skulle vi kanske ha platt skatt? Å nej, nu dillar jag med maten igen! Åtminstone med en politik jag inte gillar. Som får en att känna sig vilse. Det är inte min vilja. Jag återgår till salladen. Och pannkakan. Och bajspladaskan som jorden behöver. Trevlig fredagskväll på er mina goda vänner! ♥