fredag 31 januari 2014
Mörkt rum (so much for trancendence)
Ensamhet. Nedsläckt lägenhet. Ett tänt svart ljus. Svart kavaj. Ett glas rött vin. Snön lyser vit utanför. My Dying Bride. Stämningsfull gråtande vacker metal med stråkar och lyriska texter. Kanske inte värsta fredagspartyt. Men passande en mörk vinterkväll. Varvar dystra tankar med dubbelt så många leenden. Har det väldigt avspänt och mysigt.... Letar fram en passande bok som borde passa denna ungkarl i sina bästa år: Erotic art of the masters. The 18th, 19th & 20th centuries. Sjunker ner i (bädd)soffan i förhoppning om en ordentlig djupdykning i erotikens hemliga, varma och vilda strömmar.... Läser på fliken: "The visual stimulation of seeing sexual relations between people transcends the traditional forms of painting and sculpture". Spännande. Lockande. Eggande. Men intellektet ockuperar tankarna som en jävla Pinochet.... Jag börjar tänka: Handlar inte all konst om att transcendera konstens objekt med betraktarens subjekt? Att bli ett med något som någon helt annan i en helt annan tid och på en helt annan plats har skapat? En draksådd? Att äta upp någon med blicken? Vad går annars musik ut på? En kyss där tankarna slocknar i en ström av saliv och rymder? Jag tänker på Freud. Att allt sitter i vårt psyke. Vår libido. Våra grundläggande sexuella behov. Att dessa lägger grunden till all religion. När jag inte kunde sova inatt skrev jag ihop ett halvt metaforiskt poem som jag döpte till Venus. Knoppande och savande möts i extasen till en explosion som föder världar. Alla religioners grund. Sexualprincipen. Kosmos själva kärna (vad kom först: kärnan eller pudeln?). Vissa religioner ges idag skulden för att vara "sexualfientliga". De "förkristna" romantiseras för att vara mera "levnadsbejakande". Men vem vet detta? Patriarkatet piskade kanske och de "sippa" smiskade? Muslimer och katoliker som gift sig får lattja i lättja på kärlekens och erotikens nöjesfält hur mycket de vill i evighet. Ateister tycker att rönnbären är sura.... Vi ska inte se tillbaka och romantisera. Inte låta oss styras av någon bok. Själv kom jag till fliken.... sen tog intellektet över. Som en jävla Pinochet.... So much for transcendence....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar