Graspop Metal Meeting 2008 - Laat de zon in je hart!!!!!

God verdomme! Vilken underbar festival! Lika bra att ta det kronologiskt:

Torsdag :
----------

Festivalbussen avgick vid 3 på natten/morgonen. Jag kände ingen som skulle med och åkte själv, men direkt när jag kom till avgångsplatsen träffade jag ett par kul Karlskrona-killar som dessutom var frikostiga med hemkört och Cola light i PET-flaska. Sen dök fler och fler på. Bussresan ner var ett riktigt roligt skandinaviskt party (de sura danskarna var dock aldrig kul). När vi kom fram till festivalen såg kön ut att vara evighetslång. Men vi satt utanför vid en billig pub och fortsatte ha kul. Fler joinade oss vid bordet, bl.a ett par irländska killar från Donegal som både joinade och jointade och var generösa med rökat. Själv höll jag mig till öl. Ju mer tiden förflöt och berusningen steg tänkte jag att nej, jag måste bara in och hitta plats, slå upp tältet och blåsa upp luftmadrassen innan jag blir för dragen....

Men kön tog bara ett par minuter. När jag slog mig ner kom en ung belgisk kille, Jonas, fram och frågade om jag letade efter plats för tältet. Jag fixade det själv. Det blev lite sporadiskt uppspänt, hehe, snett och vint antar/vet jag... Men jag somnade gott och luftmadrassen blev uppblåst (t.o.m. med lungorna). Det finns en sollucka i toppen på kupoltältet som man spänner ett regnskydd för. Detta glömde jag helt. Det kom en ganska rejäl skur när jag sov, men det brydde jag mig inte om. Men som av ett mirakel kom det inte en droppe vatten in i tältet, trots att det inte är impregnerat och att solluckan som sagt var öppen... (hur mycket det än regnade på festivalen blev det torrstampade gräset aldrig ens fuktigt!)

Fredag:
---------

Jonas och hans kompisar kom och hjälpte mig att slå upp tältet så det stod sig rejält. Av dessa härliga belgare från Antwerpen med omnejd (för vilka Bryssel är en grov svordom) fick jag ett så hjärtligt välkomnande att jag aldrig varit med om dess like sen jag vikarierade på fritids i Önnestad. De inbjöd mig på frukost, öl, vin och att delta i deras sällskap. Det finns inte ett enda praktiskt sätt de inte osjälviskt ställde upp för mig på. (Skulle vara det sexuella då, men nästan alla var grabbar, dock med undantag för några ytterst älskvärda flickvänner). De hade lämnat en glänta mellan tälten där de satte upp brassestolarna i en cirkel som växte ju fler belgare som anlände. Jag kände mig som en hedersgäst! Jonas kallade mig "My best friend/My swedish friend" o.s.v., och så gott som alla visade fram ett uppriktigt kompisförhållande till mig. Snacka om att det värmde!

Första spelningen jag såg var Yngwie J Malmsteen. Då stod jag i en kö för att lösa ut dryckeskuponger (de har sånt system: har man bara kuponger existerar knappt köer och man slipper kludda med växel och kvitton). Denna kö stod jag i kanske två och en halv timme. Men från kön såg jag perfekt på Main Stage och jag vrålade med när Ripper Owens sjöng "I am a Viking" och "I´ll see the Light Tonight". Därefter var det en paus på 45 min där jag planerat att se Moonspell. Men efterson kön inte verkade röra på sig stod jag kvar... När dessa trekvart passerat körde Saxon igång på Main Stage och jag såg lika bra. Detta var tionde gången jag såg dem och därmed jubileum! Jag blir alltid pigg när jag hör "Strong Arm of the Law" och "Heavy Metal Thunder", så även här vrålade man med i det flesta låtarna i takt med att biljettluckan närmade sig. De sjöng inte "Warlords of Belgium" i "Crusader", vilket förvånade mig lite. När det var några låtar kvar kom jag äntligen fram och fick mina kuponger! Eftersom solen gassat hela tiden (och man småfestat innan) köpte jag en kolsyrat vatten, en Coca Cola och en eller två starköl. Satte mig ner i gräset, avnjöt slutet av konserten och inmundigade de köpta dryckerna i nämnd ordning.

Efter vilan och ölen gick jag till Marquee 1, tältet närmast Main Stage (alla band jag såg var på dessa två scener) och såg ett par halva låtar med Symphony X. Bra och inlyssnat, men jag var inte upplagd för prog metal då. Tog nån öl till istället. Sen var det dax för Def Leppard. De gjorde en timmes spelning i dagsljus och regnet strilade tätt för ändamålet. Det kändes som att det var tre- fyra tusen i publiken där man stod längst fram (på Graspop kommer man riktigt nära scenen, inte alls avståndet som på SRF:s Festival Stage). Man fick intrycket av en spelning på Tivolirock i Kristianstad eller nåt. Eller nån klubb. Och det kändes rättvist. De var riktigt tama; Dortmund 1983 är ett 25-årigt nostalgiminne blott... Dessutom sög repertoaren rejält. En massa slemmigt "Hysteria"-skit och ärketöntlåten "Make love like a man"... Dock blev de riktigt bra i sista låten när de brände av "Rock of ages". Efter regnet (som inte pissade lika mycket som nämnda grupp) var det skönt att få komma in i tältet och få en dos thrash-adrenalin med Testament. Även om man sett dem ganska tätt på sistone var det härligt att få spreta med fingrarna och sjunga med i riktigt bra låtar. \m/ Men tältet var kvavt som en ångbastu och man hoppades nästan att strilregnet höll i sig när man kom ut. Dock icke. Men det var svalare och man slapp vätan. Perfekt m.a.o.!

Det finns en stor uppsättning med bänkar och bord (som SRF:s öltält fast open air, ännu bättre sikt till största scenen och man slipper köa i tält just där för att få dricka eller äta nåt) framför Main Stage. Här satt jag och ölade och kollade på Whitesnake. De var faktiskt överraskande bra, bättre än på SRF. Klättrade lite på handikapprinken för att få bättre sikt på slutet. Sen blev det tältet igen och Ministry (säkerligen den sista spelningen man ser med dem). Detta var mesmeriserande! Energin, musiken och det anti-Bush-mässiga bildspelet fick en rejält svag i knäna. Mycket från deras två sista plattor vilket jag verkligen inte har ett dugg emot. Men körde de verkligen asgrymma "The Dick Song"? Skit samma i så fall! Efter detta kom första kvällens avslutning: Judas Priest. Jag hade ju nyligen sett dem på SRF och var beredd på en repris. Det fick jag också. Låtmässigt. Men det var en sanslös skillnad på konserterna! Det kan bero på att man kom så långt fram och kunde skönja anletsdragen så bra att det slog mig att skäggige skallige Halford liknade min gamla lärare på högskolan, numera professor. Eller såg på nära håll hur den sanslöst coola (mest metal i världen!) trion av fårade gitarrister (KK & Glen) och basist stod på en exakt linje och headbangade i precis samma takt. Inte heller att jag längst fram röjde med ett trevligt par från Madrid som fotade mig med dem och (bortsett från att byta kommersiell tobak i cigaretterna mot s.k. rock´n roll-tobak) som enbart åkte till GMM för Judas Priests skull. Inte ens för att låtarna var mer inlyssnade. Det var bara bättre! Och alla svenskar jag snackade med och som varit på SRF höll med mig.

Efter denna sista konsert hängde jag med en svensk bekantskap jag träffat (LongLive Rock´n Roll) till en för ändamålet uppslagen pub mellan scen- och campingområdet. Här var gudagott att vara! En öl kostade 1,5 euro, stämningen var på topp och de spelade bara urvattnade hårdrockklassiker som funkade utmärkt. På slutet började folk försvinna. Snackade med en norsk tjej som fylleberättade om sina komplex för sina bröst som hon tyckte hängde, trots att hon var ung och inte hade barn eller nåt att skylla på. Jag tröstade henne med att ta dem i mina händer och visade hur man kan forma dem hur man vill. Som när man bakar frukostbullar eller nåt. Då blev hon lite gladare. Men hon hade tidigare hittat en menlös belgisk kille som satt vid samma bord och som hon hånglat upp och fortsatte så. Gott så. Det var riktigt skönt att gå och sova efter ett intensivt dygn!

Lördag:
---------

Belgaren Jonas största idoler var Sabaton! Vi stack dit och kollade på dem vid 12 på dagen. Det var nåt fel på ljudet på Main Stage så de dröjde ett bra tag över tiden (förra året när de spelade i tältet fick de börja tidigare än schemat eftersom de fick ersätta inställda Thin Lizzy [nåja]). Nu träffade jag även fler från Festivalbussen. Men när det väl brakade loss var det Sabatons absolut största (och sannoligt bästa!) spelning någonsin! Det sa de själva också: förra året i tältet på Graspop var deras största so far, nu fick de spela på största scenen! Solen gassade och publiken var rejäl. Och de röjde med! Sabaton kunde spinna på sina texter om krig i Belgien och Polen (med tanke på polska flaggor i publiken) och fick en enorm respons. Man fattar knappt att ett Falun-band som är helt okänt på hemmaplan utanför metal-publiken kan vara så populära på kontinenten!

Sen blev det campingen och cirkeln med belgarna. Fortsatt festande förstås. Sket i Korpiklaani o.dyl; var skönt med en eftermiddagspaus efter en häktisk fredag! Såg Iced Earth från borden med några öl. Här var det kul att snacka med folk man råkat hamna bredvid. Typ från Amsterdam. Det var kul att höra Matt Barlow sjunga Ripper Owen-låtar som "Decleration day". Immortal sket jag i utan stannade kvar på tältbänkarna och snackade skit med folk. Men My Dying Bride i tältet besökte jag i god tid. Första gången jag såg dem. När de körde "From darkest skies" trodde jag att både min kropp och min själ skulle sprängas inifrån. Har alltid älskat "The Angel and the Dark River"-plattan, men denna låten har jag aldrig hört på en live-DVD el.dyl. Detta var festivalens absoluta orgasm på alla tänkbara andliga plan! Annars var det ärligt talat en ganska medioker konsert. Skulle vilja ha mer stråkar och pompa...

Kiss avslutade efter detta. Jag köpte ett par öl och letade mig längst fram. De körde "Strutter" och såna sköna 70-tals-låtar, men ändå kändes det dumt när jag fick se karlarna på nära håll. Fick bara ett löjets effekt i mina ögon. Att två reservare hade Ace Frehleys och Peter Criss sminkning ville jag bara förtränga (för fan; Eric Carr och Vinnie Vincent hade egna!), och Paul Stanleys extremt enerverande gälla mellanskrisnack som får Eddie Murphy att framstå som ett growlande Kakmonster till Louise Armstrong/senildement Evert Taube skar som skalpeller i mig. Numere fete Gene Simmons såg bara gammal och utmärglad ut i mina ögon. Han sprutade eld och stajlade men det såg bara genant krystat ut... Tro det eller ej: det släppte när extremfeminine Paul sa att denna låten har vi fått gay-stämpel som.... och så drog de igång högstadiediscodängan "I was made for loving you". Då äntligen blev det tryck i publiken. Som att de äntliget vågat sig ur garderoben. Och efter detta var konserten riktigt schysst. Jag gick tillbaka till borden, bärsen och bänkarna och njöt av publikens röj till klassiker som "Detroit rock city", "I want it it loud" och t.o.m. "Lick it up" var en riktig höjdare!

Efteråt fick vi med fler svenskar och norrmän till puben. Sen är det diffust med en verkligt grov underdrift... ;-)

Söndag:
---------

Om jag somnade som ett svin vaknade jag som ett vrak, för att frasera "Personlige Persson"... Tänkte att denna sista dag ska jag inte festa ett dugg.... Drack enorma volymer av kranvatten från det närbelägna dusch- och avsköljningstältet (på vinst och förlust, men det var drickbart för min kopp). Men efter att ha sovit till halv tre på eftermiddan (jag är en gammal man!) steg jag upp med kläder på, borstade tänderna (psykofaktor no1!) och satte mig en liten stund hos mitt belgiska gäng. Sen blev det scenområdet igen. Primordial i ett mörkt tält var bättre än en utomhusscen på ljusan dag på SRF. "Heathen tribes" hoppas jag blir deras eviga avslutningslåt!

At the Gates i samma tält var bra som fan, dessutom var ljudet överlag extremt bra på alla spelningar jag såg här. Och man hörde ännu bättre utifrån än inifrån. På Main Stage kollapsade ljudet helt då och då, men var ändå helt OK för det mesta. Efteråt blev det ölbänkarna igen. Då spelade In Flames. Snacka om antiklimax: At the Gates startade igång den melodiska dödsmetal-scenen från Göteborg för 15 år sen. Sen kommer band som In Flames efter (när flipperkulan kommit tillbaka från Staterna) och dessa blir ett mega-super-band. OK, det är inte samma hårdhet eller intensivitet. Mer menlösa låtar om "fuck". Fast publiken var det absolut inget fel på. Nog en av de spelningar med mest publikröj på. Synd att jag inte fattar ett dyft av musiken bara...

Opeth ställde in. Synd för grabbarna från Donegal jag nämnde i början som kom till Belgien för att se dessa göteborgare. Sist ut var Iron Maiden. Snacka om Grande Finale! Är man uppväxt med "Live after death" och har den som mall klagar man inte utan stryk! Självfallet inleddes det med "Churchill´s speach", "Aces high" och "Two minutes to midnight"! Det som gav mig mest gåspäls var hela långa versionen av "The Rime of the Ancient Mariner" direkt följt av "Powerslave" med Dickinson iförd masken från "Live after Death". OK, det var en ganska förutsägbar hitkavalkad. Men allsångsfaktorn blev också därefter! Och den egyptiska dekoren, de båda Eddies, bandets energi, Dickinsons röst plus att jag aldrig någonsin kommit bandet så fysiskt nära på en konsert gör att det kommer att bli oförglömligt för mig! "Moonchild" och "The Clairvoyant" var förresten första extranummer; efter låtar som "Fear of the Dark" och "Iron Maiden"!

Jag sket helt i puben denna natt. Ville bara sova och inte missa bussen hem kl 9 på morgonen. Ställde alarmet på 6. Sa farväl till mina belgiska vänner. Detta genom att gå runt i ringen och trycka 20-30 pers i hand. Vissa "utvalda" kramade jag lite extra och sa "good night my friend"! Ett par av de få vakna tjejerna pussade jag på kinden, de trevliga sovande hade redan fått den behandlingen. När jag gick till tältet för att sova hörde jag hur alla belgarna i cirkeln började sjunga: "We love you Martin"... Vände mig bara om med armarna i vädret och sa: "I love you too, Belgium!" Det luktade rök från mitt område på natten och mina vänner kom för att se om mitt tält brann.... HAIL MY FRIENDS FROM ANTWERPEN!!!!!

Måndag:
----------

Sov lite oroligt, men tältet och packningen kom ner snabbt. Vi var några som fortsatte partyt tills vi nästan kom till Malmö. Jag hann med sista tåget hem till Kristianstad. Sen tog det nån dryg timme att släpa sig hem med packningen till ghettot.

Har fått lite kontakter efteråt på MSN. Jonas, en annan trevlig belgisk kille, Antony, och ett par svenskar. Kul som fan att chatta efteråt! (Sånt är manligt!)

I vår "belgiska cirkel" sjöng de hela tiden en oompa oompa-schlager-sång på holländska/flamländska som heter "Laat de zon in je hart". Ganska lätt att fatta att det motsvarar: "Let the sun in your heart". Även om de själva tycker att den är pinsam och dum och skämmer ut Belgien (läs: Flandern) så gjorde de dem på ett underbart gott, hjärtligt och vänskapligt humör! Jag har lovat att lära mig hela texten på holländska/flamländska till nästa år! Här kommer den så ni ska få höra! Första versionen är väldigt gay, andra versionen är väldigt kontinentalt schlager-crazy! Håll till godo, ni som inte var med/slapp:

http://www.reneschuurmans.com/index.php?id=219&no_cache=1

http://www.youtube.com/watch?v=PcB7ynVlXwU

Och här är texten! Lär Er den och kom igen alla:

http://www.lyricspy.com/r/Rene_Schuurmans/lyrics/Laat_De_Zon_In_Je_Hart/

Hail Satan! Hail Metal! And Love, Peace & Kisses to Everyone! \m/

;-D