Irish folk punk & Einsteins fru

Kändes som att det skulle bli en väldigt tråkig fredagskväll: ensam hemma i lyan och dessutom pank. Men man kan klara sig utan både folk, öl, folköl, pubrundor och andra extravaganser. Grillade kycklingfiléer & pommes framför "Tre kärlekar" på TV i all ära, men höjdpunkterna ikväll har varit musikaliska och litterära.

Malmöfestivalen hägrar och bland det ovanligt tunna utbudet ser jag fram emot att se Flogging Molly och Dropkick Murphys. Att de inte lägger dessa två likartade band samma kväll fattar jag inte, å andra sidan kan det vara kul med en extraresa ner. Fusionen av rockig punk och irländsk folkmusik i The Pogues anda är bland det absolut mest partymässiga som finns. Ens pavlovska betingade reflexer får en självfallet ölsugen av slika Guiness-toner, men man blir ändå på sånt skönt humör att man klarar sig gott utan. Last.fm är en av de bästa uppfinningarna detta millenium. Genom att skriva Flogging Molly, Dropkick Murphys, The Pogues o.s.v. har jag upptäckt ett rejält antal keltiska folkpunkband ikväll som låter ytterst lovande. Blame it on the Shane McGowan!

Ni-na-ni-na-ni-na-na! Boing! Dagens boktips: "Einsteins fru"! Liv Strömqvist nya seriebok är sannolikt det största litterära alster som släppts i år! Jag har sagt det för och agerar gärna papegoja åt mig själv igen: serieformen är i sig överlägsen den enbart skriftligt litterära formen eftersom den även har en dubbel dimension: den bildkonstnärliga. För den som ännu inte är bekant med Liv Strömqvist så är hon en gudinnebenånad serietecknare (bara väldigt obildade personer kan reagera på hennes "fula" eller "simpla" sätt att teckna). Albumet är som man kan vänta ett vänsterfeministiskt manifest. Hon sågar på ett lysande sätt idéerna om kärnfamiljen och den förkvävande tvåsamheten. Hon visar på att jämställdhet inte kan förverkligas utan att skaka bort den patriarkalisk-kapitalistiska samhällsstrukturen. Hon lyfter på ett underbart sätt fram "soffsnacket" som folk till vardag och högtid för om denna typ av ämnen, och hur (minst sagt) ogenomtänkt detta i regel är.

Hon sätter motorsågen i biologistiska argument som att kvinnor är "mjukare" och mer empatiska än män genom exempel som menige England i Abu Ghraib, migrationsminister Barbro Holmberg och mrs. Thatcher som "likt ett jättestort DAMP-barn i en Mingvasaffär trashade all tillstymmelse till socialt trygghetssystem för den engelska arbetarklassen". Dubbelmoralen i att glorifiera djurens "naturliga" (i motsats till "djuriska") sexuella beteende visar hon på ett njutbart sätt på. Boken bygger inte bara på vardagsbetraktelser och reflektioner utan även en genuin forskarinsats genom att grundligt läsa brev, intervjuer, memoarer, biografier etc. över de mer celibritära kvinnorna i boken. Från hustruns perspektiv tas en rad förhållanden och äktenskap upp. Dessa är i regel mer eller mindre okända även för en "bildad" allmänhet. Oki, vi kör; ni får en poäng för varje hustru/fästmö ni kan namnge: Albert Einstein, Karl Marx, Elvis Presley, Jackson Pollock, Josef Stalin, John Lennon.... Jaja, vissa kommer ni att klara. Men vad är dessa kända för bortsett från att ha varit tillsammans med dessa? Trots att de allra flesta varit extremt produktiva, inte bara i köket och hemmet utan även intellektuellt och konstnärligt. Jag hatar det pinsamma ordet "herstory" i motsats till "history", men Liv Strömqvist lyckas verkligen med att vända genusperspektiven och sätta en på ända.

Den patriarkala kristendomen får sina välförtjänta törnar. Det "försnällande" sättet i väst att presentera islam får sin törnekrona genom att ersättas av kristendomen; de är ju helt vanliga människor... "Dom som sa hora - en serie om den babyloniska skökan" är så underbar både konstnärligt och berättarmässigt att jag funderar på att kopiera den och använda i min religionsundervisning. De ursprungliga gudinnekulterna blir horförklarade av de patriarkala monoteistiska religionerna "likt ett gäng 13-åriga killar på en högstadieskola". (Här skulle jag kunna påminna författaren om att profeterna verkade långt innan kristendomen, men det är piece of shit. Samma monoteist-patriarkala Bibel ändå, typ.) Avslutningen är helt genial: "Är det inte INTRESSANT, när man tänker på USA:s ockupation av Irak, att två macho-religioner med enorma neuroser och psykbryt kring kvinnors sexualitet och frihet JUST NU håller på och bombar sönder de ställen som en gång var Inannas heliga platser?! "

"Mysrasism" och andra klyschor i nyare filmer häcklas. Och en massa annat. Allt är klockrent, intelligent, tankeväckande och sanslöst roligt och den bländande humorn fallar mig helt perfekt i smaken. (Då kan man bara tänka sig hur en tjej som har högre insatthet och förförståelse kan reagera). Det finns ett flertal sidor där humorn (och alla repliker) är helt avskalade: de sagolikt vackra svart-vit-porträtten på tjejer Strömqvist vill visa fram. Britney Spears, Priscilla Presley, Jean d´Arc, Suzanne Brögger, sufragetten Abby Scott, Nadja Alliuyeva-Stalina, Yoko Ono, serietecknarkollegorna Nina Hemmingsson och Åsa Grenvall m.fl. Det som gör dem så vackra är känslan och kärleken till dem som förmedlas i de "enkla" teckningarna. De går mjukt in i mitt hjärta som Mios svärd. Att de ofta har en mörk bakgrund och en måne i bakgrunden gör inte saken bättre för min estetiska del.

Läs, njut, bli eftertänksam och asgarva!!!!!!

NP: Flogging Molly - The worst day since yesterday