Åkte med storasyrran, hennes sambo och yngsta grabb på lite utflykter i Österlen-Ystad-området idag. Jag var fripassagerare mot att jag visade upp lite av mina fovoritställen som de aldrig besökt. Först blev det Ales stenar vid Kåseberga. En 5300-5600 år gammal skeppssättning på en riktigt hisnande hednisk plats på Skånes "Höga kust" vid det stupande havet. Det som sabbade intrycket var den "guidade turen" som tvingades på en av dille-tanten Bob G Lind (se länk). Hans argumentation för att det handlar om ett urgammalt solur och "solkalender" är ett välkänt exempel i debatten om pseudovetenskap som även behandlats på TV. Han vinklade godtyckligt en stång i solen vars skugga till minutvisare han ville skulle visa rätt. Att stenarnas olikartade lutning (eftersom de var olika stenar med olika form) menade han visade på en matematisk babylonisk noggrannhet och en enorm insyn i astronomi och ingenjörskonst. Riktigt pinsamt att höra. Jag tycker att det ofta är spännande med new age-flummiga idéer, men här fick han "vanliga" besökare utan större kunskaper i arkeologi och historia att tro att han var en auktoriserad guide som presenterade accepterade fakta. Annars är det lika häftigt som möjligt, och man beklagar att man inte hade råd att köpa rökt fisk nere i hamnen.
Efter detta åkte vi till Sandhammaren och badade. Detta ligger vid Skånes sydöstligaste hörn och man kan se horisonten i flera väderstreck. Dessutom finns där sannolikt Skånes finaste och vitaste sandstrand vars dynor är gigantiska även på bredden. Vattnet var skönt och vågorna roliga. Fast syrran var bortskämd efter att nyligen badat i Italien och vågade bara bada fötterna och vaderna. Tock-tock-tock.... =)
Nästa anhalt blev den 3300 år gamla Kungagraven i Kivik, Nordens största pyramid (japp!) med extremt spännande hällristningar (bland de bästa bevarade trots att de höll på att hamna i gärdsgårdarna hos de tröga bönder som på 1700-talet fann graven). Önskar att man kunde få veta mer om riter och föreställningsvärldar hos våra förfäder. Det är inte utan att man anar minoiska och andra antika grekiska influenser i biderna.
Efteråt blev det mitt smultronställe nr 1: Haväng. Sagolikt vacker natur med kuperade gräsmarker med underliga träd och betande djur (saknar dock den svarta laman de hade förr), sandstrand, åmynning m.m. Och en 5000 år gammal stendös med härlig utsikt över havet och soluppgången från höjden för den begravde. Drakflygarna var uppskattade, särskilt för lillgrabben. Och visst skulle det vara häftigt att testa! Skulle dock inte vilja landa i en trädkrona eller i havet halvvägs till Polen...
Avslutningsvis besteg vi de högsta kullarna på Brösarps backar. Detta känns knappast som släta Skåne. Snarare Skottland, Irland eller Island.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar