Jag har aldrig lärt mig så mycket som på min nuvarande praktikplats. Från att hässja hö till att använda Excel. I veckan har jag inventerat ett kvarts tusentals "proletärromaner".
Rudolf Värnlund skrev redan på 30-talet att han inte gillade epitetet proletärförfattare: "Det finns diktare, författare och usla skribenter". Men att det ändå var lite befogat för hans "genre". Arbetarromanen lever tveklöst ännu. Anno 2012. Då det svenska klassamhället ökar allra mest rent globalt. Dessutom har jag skamlöst dålig koll. Proletärförfattandet. En stolt tradition som lett till typ Nobelpris (Eyvind & Harry) och annat som man förknippar med jordproletärer, mjölkningsplikt och doftande flugrika häststall. Dock måste jag bekänna att ett flertal av de unga modärna revolutionära kvasiproletärförfattarna på 1970-talet får mig att rodna av skam.
Självklart är självaste Ivar Lo ännu större än kungen!
När Ivar Lo sa: Godnatt, jord! för sista gången ställde Arne Anka & C:o till med ett ordentligt dissande till gravöl: "- Ivar Lo? As-trist! En massa jävla statare som knullar en massa jävla kossor! Roligare kan man ha!"
Sanningen är att Ivar Lo var en ytterst mångsidig författare. Han skildrade inte bara statarnas mödor och elände. Han uppmärksammade detta och bidrog starkt till livegenskapens avskaffande i Sverige 1945 (dess nutida återkomst åligger vår egen tid att skildra och bekämpa). Han reste och skrev om utländska förhållanden. Han gjorde etnologi av zigenarnas leverne. Han riktade "stridsskrifter" mot idrotten, sexualmoralen och "vår tids fostran". Han beskrev puberteten, bekämpade "monismen" och egoismen i sin kamp för en fri sexualitet och en sund och tillgiven kamratskap. Han trodde inte längre att Sveriges historia var dess konungars.
Nu låter jag sådär otroligt beläst och belåten. Fast jag har bara tittat på bilderna på böckerna. Och visst är de trevliga i sin vällust? Och kan man inte vara socialist och gilla kvinnor, vin och sång? "Varför mocka skit i ett stall när man kan jaga brudar, dricka sprit och lira rock'n roll?" som den gamle The Mockers-drängen Mikael Wiehe nyligen uttryckte det? Alltså ba sådär lagom dekadent? Oavsett vad Ivar den Förskräcklige skulle ha sagt och skrivit?
När jag var en tvättäkta industriproletär hade mina kommunistiska "kamråter" (självfallet manliga) väggarna fulla av homoerotiska motiv på barbröstade (självfallet manliga) kroppsarbetare. Läste Greppet hårdnar av Folke Fridell och lyssnade på Greppet hårdnar med Knutna Nävar.
När jag var en tvättäkta industriproletär. När jag stod och punktsvetsade eller pressade plåt på Fader Volvo drömde jag mig bort till en paradisisk värld. Till Bellmans och Cornelis dröm.
Ny vällust och nytt behag!
Låt maskinen stå och pråla! Bacchus ler och nymfer stråla! Och Venus rår!
Som på bilderna! Arne Anka skulle bara ha en sak att säga om "as-triste" Ivar-Lo: KVACK!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar