Tystnaden som uppstår efter att man släppt ett par klasser en fredag eftermiddag. Den tystnaden kan man riktigt ta på. Men att undervisa i arbetar- och kvinnorörelsens historia med hormonstinna gymnasieungar är nästan roligare än att hålla helg!
Idag är det måndag. Har fått in samtliga B-uppsatser i historia. Jag har bländats av vissas studiebegåvning. Och fascinerats av samtligas reflektioner. Och hur kul är det inte att få läsa om kinesiska kulturrevolutionen och matvanor från 1600-talet på arbetstid?!
Dock: hur roliga ämnen man än har så är alltid det allra allra roligaste eleverna själva. Hur klafsigt klyschigt det än är att säga: "Man lär så länge man har elever" så är det världens visdom. Dagen har annars kretsat kring "Kultur och identitet". Om självbild, gemenskap, utanförskap och annat som ingen kan påstå sig vara ointresserad av. Allra minst en tonåring mitt i vuxenblivandet. Det skulle i så fall vara om man fått ännu en dötrist skriftlig uppgift som jag improviserat ihop. Att fästa saker på papper är inte alltid så lätt. Att sitta och prata om sitt liv, sina tankar och värderingar är en annan sak. Tjejer som spontant öppnar sig om varför de är "pojkflickor" när man sitter och pratar "privat". Invandrarkillar som försöker förklara varför de aldrig kan bli "svenskar" trots att jag sitter och pratar svenska med dem i Sverige. Känslan som uppstår när man får "kontakt"...!
Identitetens makt får aldrig överskattas. Även integriteten måste hållas helig. Hålla i sär (ska man särskriva det ordet?!) det "personliga" och "privata". Men när människor själva blir personliga med mig blir jag berörd. Varje elev är ett unikt levnadsöde med "hemligheter" man aldrig skulle kunna drömma om. Hur förtjänta de än kan vara att skälla på så är de alltid mer förtjänta att lyssna på!
Jag är inte världens bästa lyssnare. På allt för många sätt är jag både blind och döv. Systemet är inte heller upplagt för att ta sig tid och dricka té med varje elev i en divan. Inte alla ämneslärare har privilegiet att under lektionstid diskutera livet, döden, kärleken, vänskapen, familjen, rätt & fel, ont & gott, krig & fred, Gud & Människan på lektionstid. Jag är inte ett dugg förundrad över att "utbrändhet" är lärarsjukdomen nr 1.... Stämpelkort?! Fuck off!!!!
Dock: "alla" förskrämda "vuxna" omkring en utanför skolvärlden (inklusive skolministern?) "vet" att "dagens skolungdom" är "för jävliga". Här vill jag bara svara:
De är det finaste jag vet! De är det dyraste i skolan! Och därmed i världen! Amen! ♥
För övrigt anser jag självfallet att det allra allra viktigaste såklart är att kunna se sig i spegeln och skönja ett oansat LÄRARSKÄGG! Identitet är något vi aldrig växer ifrån!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar