Jag frågade min hjärna efter ett riktigt fult och ett riktigt vackert ord. Språkligt och melodiskt fult och vackert. Bara sådär direkt. Utan betänketid och eftertanke.
Det fula ordet blev: frihetsprojekt. Blä!
Det vackra ordet blev: salmonella. Ååh!
Smaka på orden. Salmonella låter lent, skönt och sensuellt. Frihetsprojekt låter kulsprutemässigt. Som om man haft just salmonella. I kombination med förstoppning.
Självfallet får orden en annan klang och dimension om vi lägger in våra värderingar. Sånt är svenska språket bra på. Frihetsprojekt är förstås något vi vill ha och sträva efter. Det ultimata. Salmonella vill vi stoppa. Vid gränsen. Det kan danskarna behålla. De är vana och tål det. Liksom negrerna i Afrika tål malaria.
Vad tål vi svenskar? Funderar och funderar. Vi tål inte stark mat. Vi tål inte starka drycker. Vi tål inte vinter och kyla. Vi tål inte sommar och värme. Vi tål inte framgång. Varken egen eller andras. Men vi tycks tåla ett fult språk. Ty en gång för alla är vi så fina att vi ser det vackra inuti orden. Inte bara ytan och lätet. Medans sydlänningarna har ett skönt sjungande språk. Med lena och smekande ord. Som salmonella*. Som vi kallar räserbajs och ränneskit.
Skönt att vi stolta svenskar inte är några flaggviftande nationalister! Då skulle man bli magsjuk direkt! Sjusjungande sjösjuk! Oj då, vad står på?!
* Jämför med ur-germanskans kräk!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar