onsdag 9 maj 2012
Ett språkbruk för våra efterlevande - Leif Börje Frid i Hässleholm
Plöjer man igenom Svenska Akademiens Ordlista ord för ord för att se hur dessa är könsbenämnda gör man ett rejält dagsverke. Och ett viktigt. Kan ni gissa hur många män det sammanlagt finns bland ordförklaringarna? Fyra (4)! Vilka? Mulatt. Pedofil. Blottare. Gigolo. De sistnämnda karla-kategorierna är ju dessutom föga smickrande för manssläktet. Och varför finns det inga kvinnliga blottare enligt Svenska Akademien? Annars är det inv. och kvinna som dominerar. Men var i all sin dar är mannen? Tja, han kanske är norm?
Varför heter det bemanna och inte bekvinna? Och vad sjutton är en ungkarlstjej?! Vi talar om förfäder men inte om förmödrar. Samtidigt säger vi efterlevande och inte efterfäder. Det är väl knappast särskilt krystat att byta förfäder mot förlevande? Dessutom kan ålderdomliga språkbruk bli betydligt vackrare om vi moderniserar språket. Mannaminne? Varför inte göra som de engelskspråkiga och tala om det levande minnet? Det är inte enbart SAOL som slentrianmässigt sätter mannen som norm. Det gäller allt från TV:s översättare till Illustrerad Vetenskap. Som i senaste numret skrev om sjömän som hade "en kvinna i varje hamn". Dessa kvinnor beskrivs som "lättfotade". Men sjömännen då? Att språkbruket genererar värderingar står utom allt tvivel....
Ett stort tack till Leif B Frid och Vänsterpartiet Hässleholm för Samtal om normen i språket med ett verkligt fruktbart genusperspektiv. Bland det mest intressanta, bildade, spännande, trevliga och roliga jag lyssnat på i manna.... det levande minnet!
Ära vare kvinnan på jorden såväl som i Himlen, helgad vare hon och må hon hjälpa oss att nå den stora Världssjälen som ger liv, bevarar och förnyar – den helgade Gudinnan som bär alla själar i sin mantel av ljus.
(Pythagoras bön)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar