Invandringen - Klassamhället

Klassamhället existerar. Det fattar inte de "bildade" akademikerna. Inte heller politikerna. Klassamhället är inte som ståndssamhället med sina adel, präster, borgare och bönder. Klassamhället är inget juridiskt fenomen. Det är ett sociologiskt monster. Det handlar om fattiga och rika. När allt handlar om pengar. Det handlar om akademiska titlar. När allt handlar om utbildning. Det handlar om att synas. Att höras. Och därmed finnas. I ett sammanhang som handlar om att synas och höras. Och därmed finnas. Syns och hörs man inte finns man inte. Det är inte invandrarnas fel. Jag är lärare. Jag jobbar med unga människor. Mina ämnen skiter jag i. Jag jobbar med unga människor. Jag har jobbat på skolor där hälften av ungdomarna varit elever från "mitt eget" "ghetto". Blattar. Muslimer. Utan framtidstro. "Vi är blattar, inga ger oss jobb." Som i tonåren enbart ser socialen framför sig. Hälften är snälla och söta pojkar från "landsbygden". Som tror att "spaggarna" snor deras jobb och röstar på SD i skolvalet. Jag jobbar med arbetslösa ungdomar. Vuxna. "White trash" fnissar många osäkra. Jag bryr mig inte. Jag är själv arbetslös och white trash. Jag lär känna tjejer, med eller utan familj, som lever på det sociala. Och inbillar sig att invandrare blir mer furstligt behandlade än de själva. Så är det inte. Jag jobbar med tjejer som utsatts för övergrepp, ibland incestuösa, och som ofta har bokstavs-diagnoser. Jag jobbar helt enkelt med människor som befinner sig längst ner på samhällsstegen. "Soc har råd med dom, men inte åt mig och mina barn!" "Vi måste ta hand om våra egna först!" Självfallet måste vi ta vara på "våra egna". Självfallet måste vi ta tillvara på "invandrarna". Vi "har råd". Vi har till och med råd med "massinvandring" och "multi-kulti" (som ju utgör summan av kardemumman av vad vi gör med det). Kolla på statistik över regeringens satsningar på bolagsskatten och skolan. "Det sociala arvet" går igen. Trots att jag träffar fantastiska unga människor med framtidsvisioner. Som vill och klarar av att skaffa sig en utbildning i en tid när arbetslösheten och den borgerliga "arbetslinjen" regerar. Det är inte "invandrarnas" fel när socialen stramar åt. När politikerna inte satsar på jobbskapande och bostadsbyggande. Sverige har både råd och en plikt att ta emot och ta hand om de som verkligen behöver det. Oavsett etnicitet. Problemet är inte invandringen (med slavarbetskraft, svarttaxi och nattstädade lokaler). Problemet är klassamhället.