fredag 22 februari 2013
REVOLUTION! (en moralkaka)
Stand up! Join the Revolution! Can´t take it any more! sjunger Accept på grammofonspelaren. Och visar att de inte accepterar det bestående skitsamhället. Samtidigt tar jag del av information från Rädda Barnen och deras "skola" om barnfattigdom. Rädda Barnen har fått skit för en mindre bra reklamfilm (som dessutom drogs tillbaka av just det skälet) och rent av blivit föraktade av "folk i stugorna". Partierna satsar på (läs gärna in ett sexuellt bildspråk) "medelklassen i storstäderna". Men den riktigt stora väljarbasen de horar sig för är just "folket i stugorna". Medelsvensson. Ni vet: den bittre svenske medelålders surkuken. Den ständigt svärande. Som kroniskt gnäller på att politikerna aldrig gör något. Men själv aldrig får tummen ur det allt brunare arslet. Det svenska folkhemska ombudsmannatänkets offer. Ur led är tiden. Ve att Jimmie Åkesson är den som måste vrida den rätt igen. Flummet måste bort. Här och nu. Så här var det fan i mig inte på min tid. Hårdare tag. Mot svartskallar som inte lär sig ordentlig svenska. Mot arbetslösa som vägrar ta vilket jobb som helst. Mot långtidssjuka som gottar sig på stackars Medelsvensson som av skatter digna ner. Tro fan att han (för han är alltid en han) blir indignerad. Hårdare tag mot parasiterna. Det är inte mer än rätt. Man ska göra rätt för sig. "Synden" straffar sig. Och det gör den ju under nuvarande politiska premisser. Dock drabbar den "syndarens" barn mest. Barn som utvisas till krig och förtryck. Barn som inte får råd med medicin och glasögon. Barn som aldrig lär sig sig simma. Barn som skolkar från skolresan. Barn med sociala sår. Barn som de facto går i trasiga skor.... Vem fan är egentligen "Medelsvensson"? Vilka i heliga helvete är "folket i stugorna"? Om inte den största schablonbild vi har? Är inte denna fördomsfulla bild av "svensken" det mest "svenskfientliga" vi kan komma? Svensken har faktiskt rätt att känna sig kränkt. Jag är säker på att svenska folket har en stark hederskultur. Som bygger på gammal hederlig riddarmoral: man tar helt enkelt hand om de svaga och utsatta. I synnerhet barn. Annars återstår bara ett alternativ: REVOLUTION! En väpnad revolution. Där vapnen är empati och medkänsla. Och nygammal jävla MORAL! En revolution är som bekant ingen tébjudning. Men en riktigt gammal moralkaka bjuder jag på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar